Jag som inte är särskilt intresserad av gardiner börjar fundera på om jag har missat något. Vackra fönster kan se bra ut utan gardiner. Gardinlösa fönster är praktiska när man som jag hatar att sy och blir helt förvirrad i en tygaffär. Månljus är fint genom spröjsade fönster tycker jag, men inte min man som mumlar något om det starka ljuset och mörkläggningsgardiner. Det måste ha hänt något inom gardinindustrin. Jag har fortfarande trä-på-gardiner med sydd kanal i de fönster där det hänger något alls. Öljetter har jag sett hos andra. Det verkar som om det har blivit massor av öljetter över från gardinindustrin. Vad ska vi göra med alla öljetter suckar gardinutvecklarna? Vi måste jobba gränsöverskridande och ta in nya yrkesgrupper. Samtidigt suckar piercingföretagen om hur de ska få folk att ta fler hål i sina kroppar. Va, fasen ska vi hitta på? De som redan har huvudet fullt med hål, bröstvårtorna är bara två, magen är bara en, örsnibbarna är två, näsan är full med ringar. Där nere kan det vara opraktiskt med för mycket dingeling. Det var visst ett hemligt kärlekspar som ryckte loss hela härligheten. Otur eftersom det inte var så muntert när de kom hem till sina respektive. Tänk nu efter noga. Ja, gardinindustrin och piercingföretagen går ihop. Vi stoppar öljetter i örsnibbar. Så hålen går från knappnålsstora till att man kan trä in ett stuprör, en hel banan eller en mikrofon genom dem. (Där fick låten ”Mikrofonkåt” en annan innebörd).
Sanna mina ord, och jag var först att säga detta, Lp:n kommer att få en renässans eller åtminstone dess mindre variant Ep:n. Ni som inte minns detta så är det en slags vinylskiva som musiken samlades på. I en manick, den så kallad skivspelaren, lade man på denna skiva och med ett vasst stift spelades musik upp. Det fanns på min tid, på fossilernas tid, som jag är en kvarleva från. Dock hade stenkakan utgått i min ungdom. Den var som vinylskivan fast tjockare. Jag kan även erinra mig om en stor rullbandsspelare hos en kompis. Kanske kunde även ett sådant band få ett uppsving nu i öljettpiercingarnas tid. Vad coolt, en snygg vinylskiva i vartdera örat! Ut på dans och så kan du med ett stift skrapa fram lite sköna melodier på örsnibbarna.
Litet öra stor skiva. Nu ska jag bara göra hål med en nål och isbit sedan kommer själva töjningen.
Genom mitt yrke har jag lärt mig vikten av att vara källkritisk, så för att skriva det här inlägget fick jag leta upp information om piercing. Oj, jag ångrar mig djupt när jag läser rubriken ”Konsten att töja ett hål”. Det visar sig att det inte bara är i öronen man kan stoppa öljetter utan lite varstans där man ändå har hål och vill fixa till dem lite. Mycket smörja går det åt, uppvärmning, massage och varsamt finlir för att töja ut hålen, som ett flera månader långt förspel. Jag är verkligen mycket tacksam över att jag är: 1. Källkritisk, 2. Inte googlar bilder på ämnet, 3. Direkt hamnar på en seriös piercing- och tatueringsstudios hemsida. Ändå ger informationen mig ett visst obehag. Något som däremot gläder mig är att den gamla pålitliga salvan Helosan får ett uppsving i piercingtider. För er som mot förmodan inte kommit i kontakt med denna utmärkta salva, så kan jag tala om att den var väldigt populär på mitt första jobb. Nej, jag jobbade inte på apotek, inte heller på en skönhetsstudio. Ändå var Helosan, min arbetsplats favoritsalva nummer ett, salvernas salva, salvernas kung. Nu snackar vi stortuber, inga sådan där löjliga antirynkkrämstuber. Stora präktiga blå tuber att smörja såriga kojuver med och kanske ett och annat suggjuver. På köpet fick jag som djurskötare mjuka händer. Nu inser jag att inte bara gardinindustrin och piercingbranchen har nytta av öjetthålen. Jag kan se framför mig hur även butiken Granngården/Lantmännen har fått nya kunder. När piercade ungdomar köar för att köpa stortuber av Helosan för sina ömmande örsnibbar och vart helst det ömmar. Helosan funkar säkert fint även för nytatuerad rödmosig hud. Så nästa gång jag ser en öljettförsedd människa ska jag inte ha några fördomar. Jag ska bara sniffa lite lätt i närheten, känna Helosandoften och drömma mig tillbaka till doften av ko, gris och ladugård. För jag vet hur fint det är när sårig hud läker antingen på fnasiga djurskötarhänder, såriga juver eller ungdomars uttänjda öronsnibbar.
All rights reserved Carina Karlsson
skogslycka 