Lediga lappländska dagar

Att vara ledig är ovant. Det här är vår andra lite längre semester på 20 år. Först nu när vår funktionshindrade son blivit vuxen och har det bra hemma och på kurs med sina assistenter kan vi vara borta hemifrån längre än några dagar eller knappt en vecka. Kanhända är det galet att bege sig över hundra mil enkel resa med bil. Idén känns inte alltid så lysande på ditvägen, men belöningen är stor. I samma stund som vi kommer in i det gamla huset infaller sig lugnet. Det krävs ingen tid alls för att varva ner. Allt som behövs är att packa upp och fixa lite fika. Det är egentligen inget märkvärdigt hus; skevt, dragit, högt i tak, hemmasnickrade lösningar, olika träslag och ett udda möblemang som ingick på köpet. Ändå är det otroligt märkvärdigt för oss att det här huset är vårt, på sin minimala tomt och med tillhörande bagarstuga.

Skymning över Stekenjokk

Skymning över Stekenjokk

Folk frågar varför vi har stuga i Norrland och om vi har någon anknytning. Ja, man kan verkligen undra hur just vi hamnar i en liten by i södra Lappland med få bofasta. Vad är det som får oss att ta bilen norrut istället för att göra som vanligt folk och ta ett flyg söderut? Varför gör vi inte som alla andra och campar med husvagn vid kusterna i södra Sverige? Det är fjällen, skogarna och tystnaden som lockar. Trots att vi i vanliga fall bor på landet kan vi inte få nog av ännu mer lugn och natur. Så vi hoppar över solkräm, sommarplagg, sandaler och badkläder när vi packar inför vår resa. Istället är det heltäckande kläder, kängor, ryggsäckar och myggmedel som gäller. Vyerna över folktomma berg, hjortronstinna myrar, ljusa sommarnätter och solnedgångar över fjällen byter jag aldrig bort mot folkstinna stränder eller campingplatser. På den gamla fula ineffektiva bänkspisen går det ändå laga älgrostbiff, hjortstek, souvas, mandelpotatis, gräddsåser och goda hjortronefterrätter med lite tålamod. Vi kokar grytor fulla med nyplockade hjortron och älgörtsdricka. I bagarstugan lyckas även vi smålänningar få till goda tunnbröd.

En av Sveriges vackraste rastplatser

En av Sveriges vackraste rastplatser

Det är väldigt långt till närmsta städer över 22-25 mil enkel resa. I lanthandeln en mil bort eller i samhället 2,5 mil bort finns i alla fall allt som vi behöver. Där är ett bibliotek med en samisk avdelning och i stugan finns tid för mig att läsa ut böcker. Fattas det något så går det att få tag i saker till hundarna, stugan eller oss. Långt till havet, shoppingcentra och trängsel men mitt i naturen och nära till lågfjäll. Inom 12-15 mil kan vi även njuta av vackra höga fjällkedjor och vandring. En dag tog vi god tid på oss att åka till fjälls, stannade på ett café mitt ute i skogen, fikade gott och pratade med de trevliga caféinnehavarna. Vi rastade längs vackra platser, handlade på macken som har allt, köpte rödingklämmor längs vägen och åt vid vattnet. Det var eftermiddag när vi kom fram till kalfjället och vi vandrade där. Jag kan avslöja att det inte är så idylliskt att gå med tre stora kopplade hundar på fjället. Renbajs är fjälldelikatesser enligt hundarna och allt som rör sig såsom bilar, renar och fåglar på långt avstånd är väldigt intressant. Påsmaten till oss ser ut som om den redan är äten en gång förut. Vyerna är fantastiska, luften är klar och ren och fjällvattnet går att dricka direkt ur bäckarna. Vi hade packat bilen med tält, sovsäckar och liggunderlag, ifall vi ville sova över. Regnet hotade och tältet är trångt för två människor och tre hundar. Så vi åkte tillbaka i vackra solnedgången till stugan. Väl där åt vi jämtländska ostar på vårt tunnbröd och lade oss i sköna stugsängar med två hundar på sovrumsgolvet och en som smugit upp i soffan. När vi vaknade öste regnet ner och utsövda kände vi att det var ett bra val att inte stanna till fjälls. Det bästa av två världar är vildmark och bekvämlighet på samma dag.

Rikedom är att kunna låna böcker och ha tid att läsa.

Rikedom är att kunna låna böcker och ha tid att läsa.

Hjortronlycka

Hjortronlycka

Annonser

Intelligent kompetens

Hur underligt är det inte att mäta intelligens och social kompetens och att dela in oss människor i IQ och EQ, normalbegåvade och utvecklingsstörda? För mig är det inte alls självklart var gränserna går eller om det ens finns några gränser och hinder. I tidningen när jag överblickar de nyfödda barnen så kan ett så kallat normalt barn för mig se annorlunda ut medan jag kanske inte ens reflekterar över det funktionshindrade barnets utseende.

Genom min son har jag lärt känna fantastiska människor. Vakande kämpande föräldrar som lägger allt fokus för att ge sina barn ett bra liv. De strider dagligen för att ge den bästa vården och de bästa möjligheterna trots alla höga hinder i vardagen. När andra kopplar av i TV-soffan eller på stranden dokumenterar, vårdar, stimulerar och roar de sina barn. När kvällen kommer förbereder de en morgondag, och oroar sig för ännu en vakennatt med ett svårt sjukt barn. Föräldrar som på egen hand fått lära sig tolka ett barns signaler och ständigt hålla koll på hälsa och tecken på smärta. De ger avancerad medicinsk omvårdnad med enda utbildningen att de lärt känna sitt barn bäst.

Leende, humoristisk och socialt kompetent

Leende, humoristisk och socialt kompetent

Genom mitt barn har jag också haft glädjen att få lära känna andra barn och ungdomar med funktionshinder. Det är underbart att se kompisen med partyhumöret komma på fest och ropa att allt är roligt. Särskilt mycket gläder det mig att killen har fått ett soligt humör med tanke på att hans mamma är en av de mest negativa och klagofyllda människor jag mött. Social kompetens och glatt humör är inte lika med hög intelligens. Några av de mest artiga, trevliga, snabbtänkta och humoristiska ungdomar jag mött räknas som utvecklingsstörda i olika grader. Andra ungdomar som ska räknas som normalbegåvade kanske bara gruffar lojt åt sina föräldrars vänner om de ens behagar visa sig. Jag har haft upplyftande roliga och intelligenta samtal med de som inte räknas som intelligenta. Och jag har haft märkliga dumma konversationer med sådana som borde veta bättre. Jag har sett humorn glittra i ögon och mungipor hos min son utan verbal kommunikation medan jag funderat över varför andra tycks ha så svårt för att le eller förstå ett skämt.

Det är lätt att vara fördomsfull och svårt att vara öppen. Tänka stackars barn eller ouppfostrade barn om någon som uppför sig annorlunda. Själv har jag också fördomar och dåligt med tålamod. En bra dag tänker jag att alla bär en historia och det är deras historia som utstrålas. Det är den fördomsfulle och den pessimistiske som tar energi från sig själv eller som bara haft otur att inte upptäcka en värld bortom sin egen lilla area. Nästa gång möter vi varandras butterhet med ett leende. Tillsammans är vi smarta, öppna och kompetenta.

Till dig från mig

Till dig från mig