Sommartider är valptider

Våren och försommaren kom och gick med sjukdomar och andra mycket röriga omständigheter en längre tid. Semester är inte självklart för anhöriga, inte sammanhängande och inte okomplicerad sådan. Den första semesterveckan naggades i början och slutet med ett frustrerande klimax mitt i. Det var för väl att vi ändå kom iväg på lite valpgos och minisemester två dagar. Vi testade ytterligheter; en natt på Selma Lagerlöf spa i Sunne och en natt i tält i Sälenfjällen. Trerätters och påsmat, finklänning och ullunderställ, bikini och ryggsäck, vattenskrynkliga fingrar och sjutton myggbett. Jo det har faktiskt sin tjusning vilket som. Sälenfjällen känns som fuskfjäll, lite för enkla att forcera, för nära civilisationen och inte så vackra som de vi känner till i södra Lappland. Som vi längtar till Norrland igen! Förra sommaren tillbringade vi veckor på sjukhus och missade den norrländska sommaren. I år kom vi inte heller iväg som det varit tänkt på grund av en organisation med stora brister. Medan de flesta genom semesterlagen kan fröjda sig flera veckor varje år är vi ändå glada över de små smuliga semesterdagar vi anhöriganställda får.

Sjön Fryken i Värmland

Sjön Fryken i Värmland

Sälenfjällen

Sälenfjällen

Ransbysätern i Värmländska skogarna.

Ransbysätern i Värmländska skogarna.

get

Systrar små

Systrar små

Även i år blev det en valpsommar. Det gäller att säkra upp att det finns hundar som jagar älg. I den ligan räknas inte Welsh Springer Spanieln Lovis som anlände förra året. Lovis får jobba med annat. Hon har testat utställning men gillar bättre aktiva saker som bus, att jobba i trädgården, vara i skogen eller bada i sjön. Skit under klorna är mer hennes melodi än trimmad formklippt kammad päls och kläder. Sjuåriga Birka var nästan uträknad av sitt diskbråck men har efter operation och träning blivit som en glad unghund igen. Treåriga Enja är i sin bästa ålder och då passade det in med jämthundspåfyllning. Lilla Lunnsa har anlänt till Småland. Vilken entré hon gjort i våra hjärtan och i vår trädgård! Rund och go som en liten griskulting, med aptit på både mat och bus, mentalt stabil, glad och nyfiken. Den lilla knubbisen passar bra in i vår flock.

Enja och lilla Lunnsa

Enja och lilla Lunnsa

Trädgårdslandets förfall, liten grå gräver skyttegrav.

Trädgårdslandets förfall, liten grå gräver skyttegrav.

Kom igen kompis. Nu mejar vi ner den nyplanterade schersminen.

Kom igen kompis. Nu mejar vi ner den nyplanterade schersminen.

Vi hoppas på friska dagar och ordning i kaos. Värdsliga saker som väder bryr vi oss inte så mycket om. Vi vet bättre hur man skyddar sig mot kall vind, regn och mygg än mot solen. Med Aclimas kasslerunderställ på sig och fyra fina hundar att roa sig med behöver man aldrig frysa.

Vedutrymme är hundutrymme.

Vedutrymme är hundutrymme.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Skogshygge och fällda planer

Genom det som inte längre är skog går vi. Inget ligger längre mossigt dolt. Djupa spår sårar och fårar marken. Skogsstjärnan och nattviolen ser felplacerade ut på valkad mark. Kalhygge, fulfälle och nya plantor. Det är inte vackert nu men i alla fall öppet. Om trettio år är det som fulast, med tät granplantering och nästintill steril mark med tystat fågelkvitter. Rishögarna luktar som barndomens ödehus, gammalt trä i förmultning. I de grävda dikena simmar insekter. Vägen är breddad för maskiners framkomlighet och jag minns när jag gick med det lilla barnet i vagnen. Kanske ska vi gå här någon gång igen och jag ska berätta om när han var liten. Nu är det framkomligt även för rullstol.

Hyggesutsikt

Hyggesutsikt

Det är omöjligt att känna igen sig. Var det där förra hunden hoppade över bäcken och apporterade när solljus silades mellan träden? Öppet ända bort till nästa väg, uppkört bortkört, nerkört och markberett. Ohygglig sikt, hyggesutsikt. Modernt korrekt skogsbruk, om än enformigt utformat men inkomstbringande. Låt de lavaklädda träden maka på sig. Kanske kommer hallonbuskar berika hygget, mjölkört och sly mata de vilda djuren? Jag ser en rörelse vid sidan om från ett vilt djur, kanske ett rådjur eller en älg som drar sig tillbaka. En kamouflagefärgad fjäril sitter oansenlig på marken, anspråkslös som en gråsten.

Blåbärsbördig osårad mark

Blåbärsbördig osårad mark

Badglädje

Badglädje

Längre bort går vi in i den skog jag känner igen. Lättare att andas igen. Frodig blåbärsrisad mark, mossmark, sjökant och vattenspegel. Hunden leker i vattnet. En spaniel i sitt rätta element bland vatten, snår, vass och ris. De första plaskiga simtagen och en enkel pinnapportering. Över sjön hörs rop från några badande, men jag vänder blicken utåt och inåt. Hundlycka och naturlugn. Sjön är sig lik i alla fall, några näckrosor blommar och där är den lilla udden. Tid att bara vara.

Spanielbad

Spanielbad

Näckrosnosande

Näckrosnosande

Vi går vidare upp på en kulle. Lite högre, lite närmre himlen. Jag låtsas inte om de märkta träden och de uppkörda skogsmaskinspåren. Här är skogen intakt och lite skägglav hänger från ett närliggande träd. Min tid har inte räckt till för att vara i naturen. De senaste månaderna har präglats av sonens sjukdomar, antibiotikabehandlingar och den kopiösa mängd administration som funktionshinder medför. Här i det gröna kommer jag ikapp mig själv. Lycka det senaste dygnet; ett infektionsvärde på nedåtgående, en nära vän, vila, tre olika sorters te, en ny bok och en glad unghund. Jag ser inte orosmolnen som inom kort åter rullar in. Jag ler och tänker att det vänder. Men samma natt, ett telefonsamtal, och de bildliga molnen är nattsvarta, olyckskorparna kalasar på de första och sista resterna av sommarlöften. Alla planer och alla fina ord faller som rangliga korthus i vinden. Semester och käftsmäll tycks vara synonymer med varandra. Den med rätten att leva som andra degraderas till att förlora sina rättigheter. Som ryska dockor vickar vi tillbaka i en tröstlös kamp. Jag tänker på skog: kalhuggen, sårad mark med patetiska fröträd och tufsiga granplantor, sedan kommer fulskogen med så täta planteringar att marken är steril. Det påminner mig om en kalhuggen, rotvält, skyddad och oempatisk organisation där träden blivit papper som borde malas i papperskvarnar. Mala upp alla planer som ändå inte kan hållas. I ett envist hopp vänder jag blicken inåt och längtar till vägen upp genom fjällbjörkskogen, till ändlösa vidder, berg, dalar och fjälluften som blåser bort och blåser rent.

Fågelbo av skägglav.

Fågelbo av skägglav.

All rights reserved Carina Karlsson