Himmelshelg

I försommartid vill jag bara vara hemma. På vår halvfärdiga oborstade terrass har jag allt jag behöver. Det är lyx att hinna läsa en hel bok eller bläddra i en tidning. Jag får påminna mig om att det bara är början av maj och inte dags att plantera något, ännu kommer frosten några nätter till. Varje år gör jag samma misstag och köper kraftiga fina pelargoner som tappar sina knoppar i kylan och en lång väntan börjar innan nya blommor kommer. Hundarna leker på vår kirskålsäng. De gräver underjordiska gångar, gryt, nya hål och förbättrar gamla hål. Hundarna jobbar i trädgården och jag nöjer mig att se på. Det är fint nog med några äppelträd, tallar, björkar, vintergrönans blå blommor och vitsippor. Gräsmattan är förvånansvärt grön och så här på håll avslöjas inte brunjorden där hundarna dragit torvor. Det är stillsammare än vanligt med få bilar på landsvägen nedanför. Gudagott är det att sitta här och bara höra fågelkvitter och vindsus. Exotiskt är det att kunna urskilja naturljud utan störande kringljud.

Hundjobb i trädgården

Hundjobb i trädgården

Det är sällan vi tar långhelg. Några dagars hål i tiden blir det denna Kristi himmelsfärds helg, eftersom inga samtal måste ringas och det är en kort tidsfrist mellan sjukhusbesöken. Även om försommaren är ljus och vacker är det ändå orosmoln som följer oss. Den ständiga oron för sonens hälsa som gör hela livet svårplanerat. Därför ligger inte helgen som ett eftertraktat mål, ett festligt inslag eller ett miljöombyte i goda vänners lag. Istället får det bli enkelt men fantastiskt ändå. Som att turista på hemmaplan, åka runt i det småländska kulturlandskapet och förvånas över hur mycket slit det varit att en gång bruka och bo här bland kuperade steniga små åkerlappar. Det finns de som lämnande för gott, de som stannade kvar eller återvände. Jag förundras när vi åker på krokiga smala grusvägarna hur det funkar när mjölkbilen eller timmerbilen kommer och det liksom inte finns någonstans att ta vägen än utanför vägen.

Vi åker för att se på någon som tecknar långt ute på landet. Mannen undrar vad vi ska göra där och jag säger att vi åker nu och där finns kaffe och teckningar på spaniels. Det är litet och speciellt när vi väl kommer dit, med träd som ännu inte blommar, huset med de ylande hundarna, den lilla ateljén med teckningar, små goda korintkakor och den timida konstnären. Vi åker vidare på vägar som knappt är farbara, förbi förvånade sommargäster bärande på en båt. Så hamnar vi på ett helt annat ställe hos bekanta till mannen. Vi blir spontanbesök och det oplanerade är ändå det trevligaste. De får mer oväntat besök när en enormt stor hittehund promenerar in på deras veranda. Bara så där utan förvarning av en ras de inte sett förut. Den är trött, darrig, tovig och fästingarna kryper i den tjocka pälsen. Men den får dricka sig otörstig i en balja med rent vatten och lägga sig ner för att vila på gräset. Ett morgonrocksskärp blir halsband, en tvättlina blir koppel och hunden är snäll med kloka ögon. Till slut får hunden transport iväg. Hur det går till blir en anekdot att berätta men inte här. Jag får gå bakom husknuten och skratta innan hunden lämnar gårdsplanen. Den bortsprungna hunden blir en solskenshistoria när den via sociala medier hittar ägarna till slut.

Nyutslagen körsbärsblom

Nyutslagen körsbärsblom

Måndagen kommer med alla ta-itu-saker, men det är samma dag som de vilda körsbärsträden och häggen slår ut. Göken gal och allt annat får vänta.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser