Mormorsminnen

Mormor

I det gula putshuset
fanns mormor som kunde
odla frodiga pelargoner
klippa persilja i kopp
vänta i verandan
samla matrester i rummet kvisten
fylla matkällaren med saft och sylt
baka petit choux (petishå)
spara bröddoftande handdukar
göra bananmackor
jaga myror under diskbänken
tämja vildkatter
mata duvor på fat

Minnen kommer
när jag långt senare
plockar bland mina pelargoner
klipper persilja i kopp
och hör duvorna kuttra

All rights reserved Carina Karlsson

pelargon

Annonser

Orossommar

Det var en sommar för de värmedyrkande människorna, en sommar för semesterlediga med lata bekymmersfria dagar. Dagar som kunde statusuppdateras med collage från strandpromenader, grillkvällar, solnedgångar och sommarlovslediga barn. Men bakom kulisserna lider människor på sjukhus, och anhöriga vakar nätterna genom när dagen aldrig tycks gry. Mediciner, droppåsar, sjukhusutsikt, oändligt trista vita tak, undersökningsrum och röntgenapparater gör sig inte på bloggar. Allt blir endast en väntan på ett någorlunda vanligt liv. Någon letar efter namnet på sin dörr och vandrar planlöst förvirrad i sjukhuskorridorer med rum endast märkta med nummer. Någon ropar i ångest efter hjälp hela dagarna. Anhöriga kämpar som besatta för ett sjukt barn och andra skriker ut sin sorg. Människor får lära sig saker de inte visste om sjukdomar, läkemedelsbiverkningar, undersökningar och nålar som sticker och sticker.

Livet innanför

Livet innanför

Från det moderna rummet på den nya avdelningen, med de nya nålarna under den kaotiska semesterperioden med de många vårdmissarna, går några trappor ner ut mot den vackra parken. I husen intill känns doften av grillat, i parken leker barnen, badar änderna, gympar folk, andra rastar sina hundar och någon springer med en personlig tränare bakom sig. Hela dygnet är det varmt och klimatet är mer tropiskt än höglänt. Vanmakt, förtvivlan och oro går inte att lämna få hundratals meter bort på sjukhuset. För även ett stort barn finns alltid i en förälders hjärta. Bredvid parken bor den bästa av vänner som orkar lyssna på oändligt sjukdomsprat. En vän som tänder ljus och bäddar sin soffa. Där finns det möjlighet att sova tryggt nära nog det sjuka barnet men tillräckligt långt ifrån för en stunds vila. En vän som serverar frukost och kvällsfika och som tar fram passande musik och avslappningsövningar. Där finns tid att prata om det svåra i livet. Utanför i den kullerstensbelagda trästaden går sommarklädda semesterfirande människor. Skratt, hög musik och grillos märks inte in i vardagsrummets lugn bland de stora frågorna och de djupa samtalen.

Livet utanför

Livet utanför

Dagar blev till veckor, sensommaren hann ta vid, fåglarna tystna, månen ändra skepnad och vården vändas upp och ned innan den sjuke kunde komma hem. Alla missarna, alla felmedicineringar och det uteblivna helhetstänkandet satte på alla sätt outplånliga spår hos den sjuke och de runtomkring. Den höga höstluften avlöste orosommaren men oron tog aldrig semester. Ändå hägrade en räcka vardagliga dagar framför dem. En någorlunda vanlighet i det annorlunda livet. Ett liv bortom husvagnssemestrar, soldyrkan, badliv, grillos och all-inklusive. Kanske fanns också en visshet att bortom de vackra statusuppdateringarna på den fint upplagda maten, de goda vännerna och den nyöppnade ölen finns också en slags erfarenhet av andra dagar och ändlösa nätter.

All rights reserved Carina Karlsson