Tid att lyssna

Naturnära utsikt

Vilka meddelande kommer fram bland alla röster, alla inlägg, kommentarer, bloggar, delningar, foto och videoklipp? Vi är många som vill höras, synas och bli lyssnade på. Då är det skönt att bara vila i tystnaden, i skogen, på fjället där vinden tar över och inte ett hus så långt jag kan se, eller bland välbekanta ljud hemma på landet. Jag som egentligen älskar att skriva tänker: Vad finns att säga som inte redan är sagt? För vi bär många historier och det är inte säkert att de som är mest värda att berättas ens kommer fram. Mitt barn med ett ungt livs visdom inom sig men inget verbalt språk bär sina minnen, tankar och drömmar tyst inom sig. Även vi andra som kan uttrycka oss har våra dolda berättelser. Ibland delar vi dem med varandra. Det är ett fantastiskt förtroende att få del av en medmänniskas liv. Jag skulle vilja kalla det en gåva att tyst förvalta, utan att bryta in och göra om den andras historia utifrån sin egen infallsvinkel. Det enda vi vet är att vi alla bär sorg och glädje.

Ishotellet i Jukkasjärvi

Ishotellet i Jukkasjärvi

Det sägs att det är tanken som räknas. Men jag har svårt att tänka mig något finare än närvaro genom ord och handling. Att finnas till för och att utföra något där det behövs när det behövs är stort. Min pappa, som inte finns mer, var en handlingens man. Han ryckte in när det behövdes med sitt snickaryrkes stolthet och många är spåren efter honom: möbler, grindar, målade hus, byggen i stort och smått. Handling behöver inte vara bestående stora saker, utan även små flyktiga; som en struken tvätthög, en kakburk, diskning, storstädning i ett garage, en bäddad soffa hos en vän, en bredd macka eller bara en stunds lyssnande. Tid och mod att mötas även när livet är motigt. Det är vänskap.

Selmas sista fjällvandring mellan himmel och jord.

Selmas sista fjällvandring mellan himmel och jord.

Ett bokslut över året som var är fullt av kontraster som livet själv. För mig var det stort att en drömresa blev av i februari till Jokkmokk, Kiruna och Jukkasjärvi. En flera hundra år marknasplatstradition som kontrast till en stad i förändring och ett hotell av is. En vårdag i mars dog hunden Selma, i den makalösa midsommartiden anlände valpen Lovis. När sommarn var som varmast och vackrast var sonens hälsa som allra sämst och vänskapen viktigast. Marie-Susanne, min vän, du är som en ängel. Några sköna semesterdagar hemma avlöstes av flera oroliga veckor på sjukhus. Vår norrländska stuga fick inte den närvaro som var tänkt. Men de få dagar vi var där i april, maj och december var ändå ovärderligt avkopplande. I slutet av december träffade vi för sista gången min mans mormor. Hon var den sista i den generationen. Jul och nyår var tid för avkoppling och eftertanke. Om det nya året, som inletts med en begravning och en storm, tänker jag inget stort, inga löften eller storslagna planer. Inför det nya året önskar jag hälsa åt människor och djur, vänskap och tid att dela livsberättelser med andra människor.

Lilla Lovis första sommarbad.

Lilla Lovis första sommarbad.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Orossommar

Det var en sommar för de värmedyrkande människorna, en sommar för semesterlediga med lata bekymmersfria dagar. Dagar som kunde statusuppdateras med collage från strandpromenader, grillkvällar, solnedgångar och sommarlovslediga barn. Men bakom kulisserna lider människor på sjukhus, och anhöriga vakar nätterna genom när dagen aldrig tycks gry. Mediciner, droppåsar, sjukhusutsikt, oändligt trista vita tak, undersökningsrum och röntgenapparater gör sig inte på bloggar. Allt blir endast en väntan på ett någorlunda vanligt liv. Någon letar efter namnet på sin dörr och vandrar planlöst förvirrad i sjukhuskorridorer med rum endast märkta med nummer. Någon ropar i ångest efter hjälp hela dagarna. Anhöriga kämpar som besatta för ett sjukt barn och andra skriker ut sin sorg. Människor får lära sig saker de inte visste om sjukdomar, läkemedelsbiverkningar, undersökningar och nålar som sticker och sticker.

Livet innanför

Livet innanför

Från det moderna rummet på den nya avdelningen, med de nya nålarna under den kaotiska semesterperioden med de många vårdmissarna, går några trappor ner ut mot den vackra parken. I husen intill känns doften av grillat, i parken leker barnen, badar änderna, gympar folk, andra rastar sina hundar och någon springer med en personlig tränare bakom sig. Hela dygnet är det varmt och klimatet är mer tropiskt än höglänt. Vanmakt, förtvivlan och oro går inte att lämna få hundratals meter bort på sjukhuset. För även ett stort barn finns alltid i en förälders hjärta. Bredvid parken bor den bästa av vänner som orkar lyssna på oändligt sjukdomsprat. En vän som tänder ljus och bäddar sin soffa. Där finns det möjlighet att sova tryggt nära nog det sjuka barnet men tillräckligt långt ifrån för en stunds vila. En vän som serverar frukost och kvällsfika och som tar fram passande musik och avslappningsövningar. Där finns tid att prata om det svåra i livet. Utanför i den kullerstensbelagda trästaden går sommarklädda semesterfirande människor. Skratt, hög musik och grillos märks inte in i vardagsrummets lugn bland de stora frågorna och de djupa samtalen.

Livet utanför

Livet utanför

Dagar blev till veckor, sensommaren hann ta vid, fåglarna tystna, månen ändra skepnad och vården vändas upp och ned innan den sjuke kunde komma hem. Alla missarna, alla felmedicineringar och det uteblivna helhetstänkandet satte på alla sätt outplånliga spår hos den sjuke och de runtomkring. Den höga höstluften avlöste orosommaren men oron tog aldrig semester. Ändå hägrade en räcka vardagliga dagar framför dem. En någorlunda vanlighet i det annorlunda livet. Ett liv bortom husvagnssemestrar, soldyrkan, badliv, grillos och all-inklusive. Kanske fanns också en visshet att bortom de vackra statusuppdateringarna på den fint upplagda maten, de goda vännerna och den nyöppnade ölen finns också en slags erfarenhet av andra dagar och ändlösa nätter.

All rights reserved Carina Karlsson

Väninvestering

Om vi pratar om investeringar kanske det i första hand handlar om kapital som jobbats ihop för att i sin tur investeras i byggnader, bilar, fritidsintressen och värdefulla besparingar. Det finns en investering som står över dem alla och som ger trygghet, tröst och glädje många gånger om. Där varje liten insats ger vinst. Insatsen är gratis men kräver tid, tillit, engagemang, omtanke och ett ömsesidigt lyssnande. Vänskap heter den investeringen. Vänner finns nära eller långt bort geografiskt, men när de möts är avståndet alltid nära. Med vänner får tunga funderingar plats likväl som lättsamma skratt.

Jag har sett vad vänner betyder inte bara för mig själv utan också för andra. När min mormor flyttade från sitt hus till ett äldreboende var det en stor omställning. Hon saknade sin katt och sitt hus och levde i minnen från förr. Minnen av dem som inte längre fanns. Så hon tog sin rullator, en blomkruka och tänkte flytta tillbaka till barndomshemmet. Men på äldreboendet fanns en gammal vän som hon känt sedan hon var ett litet barn. ”Nej, men hej! Är du här?” De var glada över att vara på samma plats, träffas och hålla en välkänd hand i sin. Där vännen var där blev hemma och tryggheten tillsammans med alla minnen de delat. Genom ett långt liv hade vänskapen överlevt. De var tillsammans de sista månaderna av min mormors liv. Nu är de båda vännerna borta sedan länge. Hur viktig vänskap är har jag också fått bekräftat sedan min pappa dog. Min mamma har sina vänner att träffa och glädjas åt. Den bästa pensionsinvesteringen är att fortsätta umgås med andra människor. Med vänner nära och långt borta är man aldrig ensam även om man lever själv.

Det underbara med riktiga vänner är att samtalen aldrig riktigt tystnar trots att vi inte träffats på ett tag. Med mina närmsta vänner behövs ingen resumé om vad som hänt sedan sist. Vi tar bara vid där vi var bortom ytor och gardinuppsättningar, bortom kläder och utseendesnack. Vi tar oss direkt till ämnen om livet, döden, relationer, kärlek och vänskap. Om det är på ett fik, framför en brasa, ute på promenad här eller där har ingen betydelse. Det enda som betyder något är att vi är tillsammans i samtalet och det behöver varken statusuppdateras eller fotograferas. Det räcker att bara vara närvarande och spara den stunden tyst inombords. Stunder att lyssna och lyssnas på. Full uppmärksamhet är bland det finaste man kan ge varandra i en uppkopplad stressig värld. Vänskap är en hand som aldrig släppt taget. Varma tankar och ord genom tid och över land.

Vänskap genom generationer

Vänskap genom generationer

Bära varandras historier

Ett av mina största intressen är att möta människor. Då menar jag inte möta och bara säga hej eller kallprata om oväsentliga saker. Det bästa som finns är ändå förmånen att delge varandras livshistorier utan uppsnyggade fasader, men i djupt förtroende för den som lyssnar och den som talar. Det är en svår men vacker konst att mötas i samtal och ge varandra likvärdigt utrymme och tillit att ta emot och ge av sitt liv. Ofta är det nära vänner som har den förmågan, men ibland kan det vara en ny bekantskap eller någon man inte räknar med som är öppen. Det finns mängder av självbiografiska böcker och memoarer, ju kändare någon är desto större chans att det skrivs en bok av dem eller om dem. Varför läsa spökskrivna böcker? Vi behöver bara stanna upp ett ögonblick och möta en annan medmänniskas historia, som kan vara mer intressant än en skådespelares trasiga uppväxt, en idrottsstjärnas framgångssaga eller en fotomodells dåliga relationer. Tacksam är jag över dessa verkliga nära möten, tre olika livsberättelser denna vecka som tyst bärs inom mig. För vi har delat varandras historier, en bit av dig hos mig och en bit av mig hos dig.

Sommarminne; hav, himmel, horisont

Sommarminne; hav, himmel, horisont

Livet är inte det statusuppdaterade, facebook-glittrande, twitterkvittrande, kortfattade småsnacket utan det som ligger under och bakom, det som finns men inte alltid syns. Vi möts som inte ens känner varandra och pratar om korset du bär, sorgen då som aldrig upphör. Vi är två olika generationer med likvärdiga erfarenheter. Nästa gång vi ses kanske vi inte ens nämner det svåra, men vi vet ändå bitar av varandras livsöde. Mitt i den här soliga otroliga sommaren är semesterdagarna som visas upp bara en chimär. Samtidigt är de vackra och enkla dagarna livsstyrka och goda minnen att falla tillbaka på när hösten och livet blåser hårdare. Det vi alla har gemensamt är att vi bär på både sorg och glädje. Tid är det finaste vi kan ge varandra, tid att lyssna och att se. Inte hinna, inte vilja, inte orka, slänga iväg några ord, tänka på, vilja mer, men måste skynda, bara jobba, bara göra annat först, planera in, boka upp. Sedan, då ska vi ses, prata länge, bara vara. Fast då kanske det är försent, då har historierna dragit sig tillbaka och tilliten försvunnit. Kanske den andra personen inte ens finns när vi har tid att lyssna. Frånvarande i tanken eller frånvarande på jorden. Det fina är ändå att om vi ser oss omkring kan det finnas flera som är där för oss, med oss. Om vi vill och vågar prata till punkt, stanna upp, bara vara närvarande i varandras berättande.

Den sommardagen, genom regnet upp till soliga bergen.

Den sommardagen, genom regnet upp till soliga bergen.

All rights reserved, Carina Karlsson