Närvaro som hårdvaluta

På en bänk ser jag två unga föräldrar och ett litet barn i en vagn. Barnet tittar hela tiden på sina föräldrar som inte ser barnet utan bara har fullt fokus i sina smarta telefoner. Två unga mammor på caféet riggar upp en telefon för sina små barn. Med ömsom hot och ömsom löfte håller de en slags förmanande kommunikation. Titta på filmen nu, ät nu, sluta nu. Jag antar att deras förhoppning är att få fika i lugn och ro, men jag blir bara beklämd över mammornas dåliga interaktion med sina barn. På samma fik en annan gång ser jag en mamma stoppa sin lilla flicka innan hon börjar äta sin bakelse. Först ska det fotas och läggas ut på sociala medier. Mamman är helt upptagen med sin telefon. Pappan verkar dock ha lite mer tid för barnet, så pass att han följer med flickan till disken för att köpa ännu en bakelse som mamman också kan fota. Den lilla söta flickan gör sig säkert utmärkt på Instagram. Det kanske är där mamman hinner se hennes ögon. Där kan mamman bedöma om hon är fin nog att lägga ut strax innan skeden möter bakelsen. I stadshotellets restaurang sitter två vänner. Den ena har både en Ipad och en telefon framför sig. Kanske har hon fullt upp att tagga in sin vän, checka in henne på sociala medier eller bara kolla runt bland alla andra vänner. Jag ser inte henne möta vännens blick, jag ser inte dem hålla det där fokuserade innerliga samtalet som bara vänner kan. Jag funderar på hur smart det är med dessa smarta telefoner och vad det kommer att göra med interaktionen mellan människor. Dagens fragmentariska barn är inte övergivna bokstavligt talat, de kanske har allt de behöver och lite till, men de lär få kämpa hårt för sina föräldrars fulla uppmärksamhet.

Jag tänker på att ringa en kompis, men undrar om man numera måste skicka ett meddelande för att kolla om det är okej att ringa. Jag kommer på mig själv med att surfa runt bland vänners vänner och andra folk jag inte känner och funderar på vad den kunskapen är värd. Så slår jag upp något ord jag vill veta mer om, kollar runt bland artiklar, nyheter och bloggar för allt finns där. Eller inte. För allt finns också här utanför nätet; träd som står där de stått i många år och släktingar och vänner vi verkligen känner. Men en dag är skogen inte skog utan ett hygge såsom tiden har sin gång i ett modernt skogsbruk. En dag kanske också vänskapen är ödelagd som ett hygge, och det att går åt mer än en mansålder för ett hygge att bli skog. Då är det för sent. Kanske en dag springer det lilla barnet ut i den trafikerade vägen medan föräldrarna har fullt fokus på sina telefoner. Sedan finns bara möjligheten kvar att se barnets blick på de foton som finns kvar. Istället för att hålla blicken på barnet i den tid som är. I en fragmentarisk digital tid är det hårdvaluta med närvaro, blickar som möts och händer som inte scrollar utan har ro att vila på någon annans hand.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Vemod och hopp

De senaste tre åren korar jag till de djupa suckarnas år. Där sonens hälsa hälsade hem och krya-på-dig förlorade all sin innebörd. 2016 var ett år där sjukvård av alla de slag stod i centrum, där Fass luslästes och antalet antibiotikakurer sköt i höjden. En galen sommar och höst med operationer som gjordes och gjordes om, infektioner som aldrig hävdes. Där sonen var superhjälten över alla, och inte hade möjlighet att vara social med sina vänner.

Vår son är vårt ljus. Det är få som har den förmågan att lysa upp och locka fram de bästa sidorna hos sina medmänniskor. Vi kan bara streta på för att få något slags flöde runtomkring honom, ibland trögflytande som ett segt avlopp ibland lite snabbare. Det är sonen som är mitt i besluten och icke-besluten och det är han som drabbas. För oss är det den trögflytande vården som är vår sons största fara. Där ansvaret är ingens eller någon annans.
himmelsvingar
Jag har en ärvd liten berlock; tro, hopp och kärlek, som tappat sitt hoppfulla ankare. Som en symbolisk handling funderar jag på att hitta ett nytt ankare att sätta dit. Men när all symbolik saknar betydelse och alla önskningar förblir ohörda är det svårt att inte instämma i den ofullkomliga berlocken. Då handlar det om att hitta stunder av hoppfullhet i det hopplösa. Jag talar med en riktigt god vän på telefon. Hon är en av de få som kan säga: ”Det kommer att ordna sig” och få det att låta som om det inte bara gäller oss utan hela världen. Det är ytterst få som kan ge den frasen ny kraft. I vanliga fall kan orden ”det ordnar sig” vilja få mig att kraftfullt säga emot. När min vän säger det, tror jag ändå att det ordnar sig på något oförutsett sätt, på ett sätt som vi inte ännu vet eller har upptäckt. Vid närmare eftertanke är hon mitt ankare, mitt hopp som inte syns i den ofullkomliga berlocken.

Inför 2017 önskar jag mer mod än ve, fler hjälpare än stjälpare och lite mer flyt både i avloppet och i livsloppet.

All rights reserved Carina Karlsson

Längsta resan

Inte heller denna sommar blev collage av vackra bilder på sociala medier. Livet blir aldrig som man tänkt sig. Dagar och nätter kastas vi mellan kontrasternas ytterligheter. På förmiddagen ger vi sonen något dyrt efterlängtat som underlättar hans liv och framåt kvällen åker vi ambulans till sjukhuset. Så byts packade semesterväskor ut mot ständigt packade sjukhusväskor. I besvikelsen och maktlösheten tvingas vi tänka om, hindra oss själva från att kasta ut alla saker och springa skrikande till skogs. För om inte vi är där får han inte den vård han behöver. Ju snabbare vi är på plats för att kämpa för hans rätt till näring och mediciner, ju fortare kan vi komma hem från sjukhuset. Vi tänker nytt och ställer in oss på att ändå få några dagars semester och ge sonen föräldrafritt. Äntligen på väg redan i gryningen! Det blir tidernas längsta resa utan målgång, som en mardröm. Den sämsta midsommaren i mannaminne innebär en 170 mil lång resa där vi aldrig kommer fram till vår stuga utan måste vända söderut igen. Bästa sonen i världen är sjuk igen, helt utmattad, felmedicinerad och vårdplanen följs inte. Sonen är oerhört känslig för undernäring och uttorkning. Näring och vätska är allt för hans välmående. Istället för att vandra bland fjäll slänger jag hastigt kläder i en ryggsäck och stannar på sjukhuset. Mannen och fyra förvånade hundar åker hem igen. Resekläderna skrynklar sig i ouppackade resväskor.
Jämtlandsskjul
Det finns ingen annanstans vi kan vara än där för den som betyder mest. Ändå gror det av besvikelse över att det kunde varit annorlunda om det fanns en helhetssyn på vården. Hur är det ens möjligt för sonen att på en dryg veckas tid hinna med tre besök på akuten och två inläggningar på sjukhus? Åka hem någorlunda frisk och bara ett dygn senare bli väldigt sjuk, sitta timtal på akuten, skickas hem, bli ännu sjukare och vända åter. Akutbesöken brukar vara mellan tre till sex timmar per gång. För varje minut försämras vår sons allmäntillstånd. Den säkraste platsen för honom är hemma och den farligaste är på sjukhuset. Han är i behov av en annan slags vård. Faktum är att det bara är ett fåtal saker som gör att vi måste vistas på sjukhus: intravenös medicin och dropp. Vi skulle kunna gjort resten hemma mycket bättre. Det vi behöver är avancerad hemsjukvård som möjliggör för honom att leva ett rikt liv hemma med vänner och intressen. Det finns på vissa ställen men inte där vi bor. Under tiden sliter vi för att åtminstone få något av det som han behöver. I ett antibiotikaträsk travar vi runt efter ett tjugotal kurer på ett års tid. Där biverkningar och nytta tar ut varandra, där det är omöjligt att låta bli att behandla och där det är omöjligt att behandla så det blir verkningsfullt. Fass och faktatexter är vår semesterlektyr hemma och i sjukhusrum, istället för lättsamma deckare i en solstol. Jag kan inte ens minnas om jag någonsin läst en deckare i solen eller när jag senast vistades på en strand. Jag önskar inget hellre än att känna fjällvindar. Men allt jag ser är fula hus och kala rum i ett sjukhus i förändring. Det är ingen plats för oss och ingen plats för vår son. Det plingar i hans Ipad när tjejkompisarna undrar var han är. Han sitter på en akut eller ligger på en avdelning där medelåldern är väldigt hög. Sjukhusskjortan är på men på tredje dagen tycker han ändå att han är snygg. Finskjortan är hemma och tjejerna får fira midsommar själva. Jag tittar ut på det fula huset mitt emot över den stad som blivit synonym med otaliga sjukhusbesök. Inte ens när jag blundar kan jag låtsas att jag är där jag helst vill vara; i den norrländska sommarnatten. Midsommar var den högtid som jag tyckte mest om. Den är firad i många år med en vän och hennes dåvarande familj och hennes nuvarande familj, genom sorg och glädje, med tema kött istället för sprit. I år skulle det bli annorlunda. Nästa år gör vi som förut och försöker vinna tillbaka midsommar som en fin högtid.

Jämtländsk björk och tidernas kortaste semester.

Jämtländsk björk och tidernas kortaste semester.

Vi fångar små glimtar av framgång, en son som blir lite piggare. På den oändliga resan där vi aldrig kom fram fick vi åtminstone uppleva en enda jämtländsk sommarnatt, blomsterängar och goda vänner som tog emot oss i all hast med mat och husrum. Den bästa vännen i världen finns i sjukhusstaden. Hon som bäddar sin soffa, fixar fika och tänder ljus. Det är det som är konkret vänskap, de små omtänksamma sakerna som att öppna sitt hem och be oss komma in fast vi är ledsna och trötta. Omsorg är inte att tänka på, omsorg är att göra små saker som gör skillnad: en kopp te, en middag, en bäddad säng eller soffa för oss och några påsar lingon hem till den som är sjuk.

Vi åker på en slags utflykt hemomkring där resan är längre än målet och vi bara passerar förbi sommarstäder där människor ligger lojt vid havet. Jag tänker på dem som i sommar tillbringar sin tid i kala opersonliga rum. Vi sitter på vår egen veranda och ser ut över den småländska skogsdungen, fast vi ännu har de onåbara fjällen i tankarna. Kvällen är mörkare här men vi har ljus och mat. Sonen har bytt sjukhusskjortan mot finskjortan och är hos sin tjejkompis så som det alltid borde vara. Semester är överreklamerat om man inte når hela vägen fram. Det bästa och mesta är ändå den där långa vardagliga räckan med dagar när inget oförutsett händer, då kontrasterna är diffusare i kanterna.

Fulutsikt

Fulutsikt

Boktips:

Medicinsk omvårdnad vid svåra flerfunktionshinder
http://www.adlibris.com/se/bok/medicinsk-omvardnad-vid-svara-flerfunktionshinder-9789172057784

Nere för räkning, eller om livet med ett svårt sjukt barn
http://www.adlibris.com/se/bok/nere-for-rakning-eller-om-livet-med-ett-svart-sjukt-barn-9789186377786

Att leva med långtidssjuka barn – det blir bra ändå.
http://www.adlibris.com/se/bok/att-leva-med-langtidssjuka-barn-det-blir-bra-anda-9789187769320

All rights reserved Carina Karlsson

Röros vintermarknad 2016

Jag trodde inte det var sant förrän jag äntligen satt på bussen norrut. På ett halvår hade jag knappt varit utanför länet. Resan hade legat framför mig som en hägring i en snårig vardag. Om den inte varit bokad och betald så hade vi, två trötta vänner, aldrig kommit iväg. Detta var perfekt för oss, allt ordnat och ett stressfritt upplägg. Det är lättare att resa till andra sidan jorden än att hitta ett bolag som tar oss till vintermarknaden i Röros och dessutom ger oss möjligheten att sova där i två nätter. Vi pratade med ett norskt par som väntat över ett år för att kunna bo över i den lilla norska staden. Några bussar kör över dagen till marknaden och vänder sedan åter. Vår resa var ovanlig i sitt slag. Första anhalten var ett kallt och vackert Trysil. Dagen efter var vi i Röros och kunde i lugn och ro upptäcka den oerhört vackra trästaden. Röros är en liten gruvstad grundad 1644 och med en av Europas äldsta träbebyggelser är den så pass unik att den finns med på UNESCOS världsarvslista. Det var en förmån hinna se staden innan den stora vintermarknaden, den 163:e i ordningen, satte igång. Framåt eftermiddagen rullade släpvagnar in på kullerstensgatorna och marknadsknallarna hade fullt upp med att bygga stånd och packa upp lådor. Själva kunde vi strosa runt bland caféer och små affärer. Den norska kronan är i princip jämlik och det gjorde det lätt att räkna efter. För mig var det väldigt intressant att se friluftskläderna, mathantverken, inredningen i nordisk stil och ullkläderna. Norrmännen vet verkligen hur man klär sig varmt och snyggt när de går på tur eller utövar andra friluftsaktiviteter.

På den här gatan i Röros spelades det in scener till Pippi Långstrump-filmen

På den här gatan i Röros spelades det in scener till Pippi Långstrump-filmen

Det mysiga kaféet Kaffestuggu

Det mysiga kaféet Kaffestuggu

Marknadsdagen var vi ute från morgon till sen eftermiddag. Staden som dagen innan bjudit oss sitt lugn hade fyllts till bredden med människor. Ett stort nöje medan vi tålmodigt väntande på öppningsceremonin var att se på alla människor som rörde sig på gatorna. Aldrig har jag sett så många pälsar, varma moderna friluftskläder, koftor eller vackra traditionella högtidskläder. Till och med några hundar bar mönsterstickade koftor. Alla väntade vi ivrigt på hästarna som skulle inta staden. I uppemot 10 dagar hade hästekipagen farit med slädar i gammal tradition liksom forbönderna for med varor till marknaden. Människorna bakom hästarna var helt klädda enligt gammal tradition och matchade ända in i näverkontarna och de gammaldags matboxarna. Många dagars färd från Sverige till Norge över myrar och genom skogar för en snabb uppvisning för alla förväntansfulla marknadsbesökare. För dem var resan även målet, med lång träning och förberedelser och även en stor ekonomisk insats för den ovanliga färden. Ja, det var sannerligen en storslagen upplevelse när de omkring nittio hästekipage i tät följd invigde marknaden.

Långväga hästekipage på forbönders vis

Långväga hästekipage på forbönders vis

Ett av de nittio hästekipagen, Rörosmarknadens signum

Ett av de nittio hästekipagen, Rörosmarknadens signum

Så var marknaden äntligen igång. Liksom Jokkmokks marknad är det här en marknad med ytterst lite krafs men med mycket gediget hantverk. Här finns möjlighet att se smide, avancerad träslöjd, timmerhusbygge och textil- och mathantverk av alla de slag. Bland den norska maten utmärker sig det kallskurna torkade eller rökta köttet, fisken i alla varianter och de goda ostarna. Den lätt kolsyrade blåbärsdrycken var också en smakupplevelse. En minnesvärd utställare var den äldre mannen som tagit det som en ideell uppgift att lära nutidens människor den gammaldags spinnkonsten. Med en snabb uträkning erbjöd han sig att komma och hålla kurs en helg hos oss i Sverige med bränslekostnaden som enda ersättning. Han skulle lära oss allt vi behövde veta om att spinna fårull, hundhår eller vad helst vi ville spinna. Inne på bakgårdarna där lasskörarlagen håller till var det fint att sitta ner vid elden och dricka kaffe kokat i stora kopparkittlar. Där kunde man fynda gamla pälsar eller åldriga ullsockar med funktionen i behåll.

En hyllningsstaty till renen som påstods hittade malmen, en sägen

En hyllningsstaty till renen som påstods hitta malmen, en sägen

Röros kyrka

Röros kyrka

Inget fusktimmer här

Inget fusktimmer här

Det är inte bara att gå på tur som norska folket är bra på utan även att vistas ute oavsett årstid. Därför var det roligt att se de annorlunda och snyggt designade utemöblerna. I rejält trä kan du sitta tillbakalutad eller gunga. Försäljaren av gungutemöbler hade även gung i blicken och en flaska starkt gömd i ett bord. Så jag lutade mig inte helt avslappnat tillbaka när han förklarade stolens fördelar. Men jag kan absolut tänka mig en snygg användbar gungstol som utemöbel.

Marknadsbesökare provar de bekväma utegungstolarna

Marknadsbesökare provar de bekväma utegungstolarna

Måhända var jag och min vän bland de yngsta på denna resa, men det var precis vad vi behövde för att samla nya krafter. Vägen hem gick med guidad tur på Zorngården och övernattning på hotell i Mora. Överraskningsfika fick vi sista etappen på anrika Grythyttans Gästgivaregård. Där satt vi som kungligheter i de eleganta salongerna. Med vintriga fina minnen inom oss och nya varma ullplagg är vi redo att ta oss an friluftslivet och vardagslivet här hemma.

Vägen hem

Vägen hem

All rights reserved Carina Karlsson

Massor av intressanta länkar om Röros och marknaden
http://rorosmartnan.no
http://www.roros.no
http://www.rorosnytt.no/category/rorosmartnan-2016/
http://www.visitnorway.se/resmal/trondelag/roros/
http://www.rorosnytt.no/mye-spennende-pa-varemessa-i-verket/
http://www.bergstaden.org/no/
http://www.verdensarvenroros.no
http://whc.unesco.org/en/list/55

Film om marknaden
https://www.youtube.com/watch?v=ehH1w-bMnQw#t=64

Bussbolagen Nilsbuss, Ramkvillabuss i samarbete körde till marknaden. Håll utkik efter nästa års resa.
http://www.nilsbuss.se
http://www.ramkvillabuss.se

Resmål längs vägen
http://www.grythyttan.com
http://www.zorn.se/zorngarden/