Inredningstrender

Trender kommer och trender går så det gäller bara att härda ut. Förr eller senare är både hemmet och jag helt rätt igen.

Vårt hus är från 1930-talet och vi har renoverat det rum för rum. Det vill säga något rum blev färdigt en jul, ett annat till midsommar osv. Jag glömmer aldrig när min pappa stod med bara huvudet upp ur vardagsrumsgolvet. Värmen gick direkt ut så hela undervåningens golv var nödvändigt att riva upp och isolera. Oförglömligt är ljudet av motorsåg som körs genom väggar och golv. Ett glädjande ljud för arbetande män men ett ljud symboliserat av skräckblandad fasa när jag lyssnade till det. Sonen var oerhört tålig och inte så ljudkänslig. Han satt och såg intresserat på vad som hände. Det som gick att se genom byggdammet. Nu snackar vi renovering. Inte små ytskikt som behövde putsas till utan allt inuti, utanpå, under, bakom, framför, utbyggnad, väggar ute och inne och tak. Ja, just det taket. Vi byggde ut köket en bit men taket tog tre ombyggnader att få iordning. Det var lagom muntert att leta hinkar när det började droppa i köket. Det var mycket mer pittoreskt och roligt när det regnade in hos farbror Melker i Astrid Lindgrens Saltkråkan.

Alla som har gamla hus vet att renoveringen aldrig tar slut. Så snart något är klart är det dags att börja om. Vissa saker blir aldrig klara. Det fattas lister här och där, kakelplattor, fönsterbrädor, några lås och handtag och en bit av en innervägg. Det finns omålade och halvmålade ställen. Renoverar man riktigt sakta så kan rummen anta en stilstudie från olika epoker. Hur många har inte en sjuttiotalstoalett som plötsligt blivit supertrendig? En sådan där liten toa som var till för rökaren eller den vars skit stank mest. Den där man helst inte släppte in gästerna. Nu kan ni med gott samvete öppna dörren till lilltoan och visa upp dess murriga tapeter och kalla sittring.

Fyra år senare saknas fortfarande några små detaljer. Finn fem fel.

Jag väntar positivt in alla trender som kommer och går. Nu tycker jag mig minnas att det listlösa hemmet redan har varit en trend. Måhända helvitt där man inte vet var golvet slutar, väggen tar vid eller taket börjar. Det får mig att tänka på en lek som roade mig som liten. Jag tittade i en spegel riktad mot taket och gick omkring i barndomshuset och det kändes som om jag gick i taket. Fast den leken skulle inte funka i ett sådant hem. Om du snubblar och svimmar av i det listlösa vita hemmet vet du inte om du ligger eller står, tittar upp eller ner eller bara hamnat på sjukhus.

Jag hoppas att lokaltidningens Hus & Hembilaga är en riktig trendsättare. Nyligen läste jag att färger är tillbaka. Det innebär att vår övervåning, med sina gröna, gula och blå tapeter, blivit inne igen. Jag väntar bara på furuts storslagna återkomst. Det verkar segt och jag själv har bligat illa på det i tio år. Härda ut och tålamod är mina mellannamn. Vad sägs om furutak, furuspaljé, furudörrar, furulister, furubord, furubyrå, furuspegel och furusäng? Det skulle krävas en hel del bild- och textredigering för en Hemnet-annons. Hus med potential. Obehandlade partier att måla i vilka färger du vill. Välkommen in i det koboltblårummet, i det gröna rummet med vackert ljusinsläpp, i den gula glada hallen på övervåningen. Här finns rum att umgås i. Balkongen har stora möjligheter; gör den till en avkopplande retreat, lyssna till de vilda djuren och blicka ut i skogen. Det växer mossa på golvet som gör att du känner hur nära naturen du är och ibland hörs ljudet av små mysiga mustassar. (Oredigerat och inom parantes säger vi riv skiten och spika igen balkongdörren. Trasmattor är ändå omodernt så du behöver inget ställe att vädra dem.)

Balkong med potential eller riv den och börja om.

Det finns faktiskt några ställen som skulle kunna platsa i en Hemnetannons eller inredningstidning. Med en rejäl städning och i ett snyggt dunkelt ljus med några ditställda stilleben av tjusiga saker är det presentabelt i väl valda vinklar. Jag är svag för porslin och fina glas så jag började tidigt med att samla. Det var på den tiden det var viktigt förbereda hushåll och att ha porslin, bestick och glas redan som barn. God jul och grattis, samlargrejorna kom som obligatoriska paket. Inte alltid spännande då men desto muntrare att ha dem nu. Vackra glas från våra inhemska glasbruk, eller finska glas från Iittala och kvalitetsporslin från Norge och Sverige. Jag tror fortfarande att det är så när jag för mina presentkort i närmsta stad köper några enstaka delar av Rörstrands porslin och Marimekko. De talar till mitt ursprung tills jag upptäcker att det bara är designen som är nordisk och de istället är gjorda i närmsta östland eller Kina.

Städat och i rätt vinkel är vårt kök vackert.

Ge barnen köksgeråd som små så har de ett snyggt innehåll till köksskåpet.

Det går alltid åt byggmaterial var vi än är i husrenoverandet. Det roliga då är att från bygghandeln som vi köper materialet får man bonus. Sedan kan vi välja ut något fint i inredningsväg. Min man hade beställt något för bonuspoängen. Det var bara en liten detalj; han hade glömt vad. Kanske var det lakan? Det blev min uppgift att hämta ut paketet och det såg inte ut som ett lakanspaket. Eftersom mannen inte var hemma var spänningen olidlig när jag öppnande det. Jovisst, var det amerikanskt designade lakan som brukar synas på bild i inredningstidningar. Sådana där slätmanglade lakan i harmoniskt färgkombinerade sovrum med vackra människor liggande ovanpå. Problem uppstod. Den amerikanska marina stilen matchade inte våra sovrum varken i det småländska hemmet i tallskogen eller vårt gamla missionshus i Lappland. Några tänkbara lösningar finns. Vi kan renovera om så att rummet passar lakanen, vi kan anmäla oss till ett kvällsprogram och göra om oss så vi passar in på dem. Vi har dessutom tunnslitna kuddar och täcken så inte heller de kan uppfylla de märkvärdiga lakanens krav. Vi skulle kunna köpa nya kuddar och täcken och dessutom en mangel så de blir släta. Det roliga är att mangel är riktigt otrendigt enligt en kvällstidningssida. I en liten test uppfyllde jag minst hälften av de otrendiga sakerna i hemmet. Vilket gör mig till en riktig tant. Jag hittade till och med en liten virkad duk under alla mina böcker på nattduksbordet. Virkade små dukar är helt ute. Vad skulle lakanen säga om det? Vi skulle kunna kolla efter en stuga i marin stil som matchar lakanen. Fast det blir väldigt dyrt, dessutom måste vi hinna renovera färdigt på de byggnader vi redan har. Då återstår bara två saker. Antingen säljer vi lakanen eller så säger vi åt dem att sluta vara så märkvärdiga. De är ändå bara designade med snyggt namn och gjorda i ett låglöneland. Så jag säger helt enkelt till lakanen: ”Sluta gör er märkvärdiga, ni får ligga hoprullade ostrukna bland de andra i skåpet eller finnas på våra sängar med luggslitna täcken. Vi och rummet är tillräckligt snygga nog för er”.

I dovt ljus och i rätt vinkel är vi alla snygga nog. Om vi dessutom har oändligt tålamod och inte faller för nya trender kommer vi alla vara inredningsguruer förr eller senare i någon vinkel av våra hem.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Hej medelålder!

Jag har anlänt till station medelåldern, 44 år, föttifyra, som är svårt att uttala på småländska. Vissa tecken kommer smygande, andra är alltför tydliga. När jag och mannen passerade 40-strecket blev vårt mörkerseende markant sämre. Lysrörslampan i köket byttes ut till en starkare och effektivare, fluglortarna i den gamla skymde sikten liksom den lätt gulnande plasten. Kära lysrör med sitt obarmhärtiga välsignade ljus lyser upp vårt skamfilade kök. Sonen som trots många funktionshinder har en god och ungdomlig syn blir satt i det starka skenet när hans skumögda föräldrar behöver pyssla med något. Turligt nog har han inte lika skumögda assistenter så han får även mysa med tända levande ljus och få lampor. Tills de gamla päronen anländer och tänder upp. Pannlamporna är våra vänner. De är mycket användbara vid kloklippning, bestyr i skumma hörn, tass-smörjning och såromläggning på både fä och folk. Kort sagt överallt där det behövs extra ljus, vilket är på de flesta ställen vid de flesta tillfällen.

Våra vänner pannlamporna

Våra vänner pannlamporna

Andra tecken är diffusa som att vakna upp genomsvettig och fundera på om det var en dröm som orsakade det hela eller om det kan vara så kallade vallningar. Jag tror att den närmsta förklaringen är koncentrerat tankearbete eftersom det är huvudet och örngottet som är blött. Det är mycket som pågår i drömmarnas värld, rena nattjobbet som i en dansk dogmafilm om dass och gamla bekanta. Tyvärr utan Mads Mikkelsen i någon av rollerna. Det är bra att mentalt förbereda sig på svettuppsugande luftiga nattdräkter. Oklart är också om en viss stelhet som känns i kroppen efter en längre stunds sittande kommer sig av något slags arbete eller av ålderdom. Lite småkrypningar i benen dagtid och en och annan vadkramp någon natt då och då, samt begynnande ådermönster. Hej stödstrumpa snart är du här. Tur att det finns fiffiga hjälpmedel numer för alltifrån påklädning till ryggtvätt. Än går det skapligt.

Minnet är ett ämne för sig. Lätt demens eller afasi. Det är som om minnet och talet inte hör ihop ibland. Vem är du? Vad var det jag skulle säga nu igen? Knäckebröd i kylskåpet och inga saker på sina platser. Tur att benen är pigga när jag går för att hämta något och kommer tillbaka med något annat för att sedan vända åter samma runda. Ännu vet jag var min postlåda bor.

Att inte hänga med sin tid eller springa ifrån sin tid är annat som jag funderat på. Öljetter för mig är en upphängningsanordning för gardiner, inte fulstora hål i unga öron. Nosringar har jag sett på tjurar. Däremot ser det ytterst märkligt ut i unga vackra ansikten. Krokar är något man metar med, inte sticker in i hela ansiktet. Troligen är det bara ett ytterst gammal mode som kommit tillbaka. Varför skulle inte dagens unga vilja se ut som urinvånare? Vad vet jag om vad som är vackert och roligt? Jag som på mitt huvud bara har hål in till hörselgångarna, näsan och munnen. Kanske skulle det vara riktigt kul att spela en melodi med tungstaven mot tänderna, stoppa fingertopparna eller små brickor i öljettöronen och fånga en mört i ögonbrynet och en gädda i bröstvårtan.

Så har vi det där med hängrövsbyxor. Hur funkar det egentligen? Påverkar det rörligheten? Sys byxorna fast i kalsongerna? Ja, jag vet att jag är hopplöst omodern som minns tjejernas gubbrallor och halvlånga pastellbyxor från 1980-talet. Jag har envist hängt fast vid hög midja. Är väldigt tacksam om jag slipper se en kvinnas stringbak eller ett brett ludet mansarsle. Kanske har jag lite men av åsynen av en stor gubbröv som hukade för att tända en öppenspis på ett ungdomsläger en gång. Fast det var på dinosauriernas tid när inte var och varannan arslade upp sig. Präktig gumma inser jag att jag är. Nyligen fick jag hindra mig från att rusa in i ett skyltfönster och dra upp brallorna på skyltdockan som släppt ner byxorna för att visa det senaste i kalsongväg. Jag tittar numera strängt på dockan när jag går förbi och lite intresserat på kalsongerna. Men hur gör de egentligen när de springer? De levande alltså med sina nedhasade brallor. Hur elegant är det att stå på näsan med byxorna vid knävecken? Tänk om de dyra kalsongerna går sönder och blir smutsiga i gruset. Det vet ju alla att man måste ha rena underkläder ifall en olycka händer.

Skyltdocka med hängrövsbyxor

Skyltdocka med hängrövsbyxor

På radion är det flamsigt och pratigt. Programledarna går mer in för att roa varandra än lyssnarna. I ottan är inte jag hågad att höra bajsskämt, någon som härmar språk och dialekter, gapskrattar och spelar intensivt galen musik. Det är märkligt för förr kände jag igen massor av låtar, artister och texter. Numera går de flesta banans och apar sig värre än Herr Nilsson. Så plötsligt väcks ett minne i mitt suddiga sinne och jag kan sjunga med i varenda textrad. Fantastiskt, jag har inte blivit modern utan det är Magnus Ugglas gamla låt Astrologen i ny tappning. Väl ute i bilen slår jag på P1 och lär mig saker jag inte visste att jag ville veta. Ring P1, Språket, Dokumentärprogram med lite musik, inget gapskratt och medelålders eller äldre lyssnare. Bäst att förbereda sig på att ha ett alert huvud när kroppen sjangserar.

Sammanfattande bra-att-ha-grejor i medelålder: Pannlampor, starka lysrör, stödstrumpor, antisvett-nattkläder, nostalgilåtar som väcker minnet till liv, P1 på radion och ett stort tålamod med nya tiders trender och ungdomar.

Lysrör för skumögda.

Lysrör för skumögda.