Sommarsummarum

Det senaste halvåret har varit övermäktigt. Framförallt för vår son som är huvudpersonen i vården. När allt numera kretsar kring vård, mediciner, operationer, infektioner, och tider är det ledsamt att han inte fick den roliga och sociala sommar han var väl unnad. Mycket sjukhusvistelse och få dejter har det blivit. Vi har åkt över tusen mil fram och tillbaka till sjukhusen för att få vara med honom. Sommaren 2016 korar vi till den sämsta sommaren i mannaminne, tätt följd av 2014 och 2015. Rosendunörten hann både börja blomma och vissna i dikena hemomkring, tranornas ungar bli stora och första frostnatten komma men sonen var fortfarande inte hemma. Ogräset frodades, växterna ute och inne vissnade, vårt hem förvandlades till en halvfärdig vårdinrättning och alla planer föll.

Naturnära sjöutsikt i skymning

Naturnära sjöutsikt i skymning

Tacksam är jag för sjukvården, assistenterna, de fem fina dagarna i juni som sonen hade med sin kompis, Diggiloo-konserten med oss, de dagar han kunde vara hemma, och för de få som besökt honom hemma och på sjukhusen. Själv är jag väldigt glad för att min man skickade mig i förväg till Norrland så jag fick lite tid där och överraskningen i Växjö. Djupt tacksam är jag för min bästa vän, Marie-Susanne, som alltid finns där med sin konkreta omsorgsfulla vänskap. Lycklig är jag över min man och vår son och för att det är vi tre som stretar på mot målet ett någorlunda vanligt liv.

Insikt hemsjukvård

 

himmelsspegel

Himmelsspegel

Tänk att dagen idag blev en alldeles vardaglig underbar dag. Det är storslaget!

All rights reserved Carina Karlsson

Hjärtslag

Vem kan ana? I den vackra försommaren med löften om nya tider finns döden bara ett hjärtslag bort. Min pappa så livfull hos oss alla. Den han är har blivit den han var. Det är svårt att tänka dåtid istället för nu. Ständigt redo med hjälpande händer, ordna, snickra och plocka. Ja, till och med när vi inte bad om hjälp visste han vad han skulle hitta på för att underlätta det som inte hanns med i vår vardag. Omtanke visade han oftare genom handling istället för ord. Beredd att rycka in där det behövdes med verktyg och målarpensel med händer märkta av arbete. Eller bara gå med fika till dem som behövde en pratstund. Han hittade ofta på små kluriga och märkliga presenter till alla.

himmel

Jag vet inte hur pappa skulle beskriva sig själv. Han var en man med många åsikter, men också förmåga att respektera andras livsval. Jag tror att han tyckte alla var värda en extra chans. Rättvisa var viktigt för honom, behandla lika, dela lika och dela med sig. Nog visste han hur det var att leva enkelt, född i Finland under kriget och uppväxt under anspråkslösa förhållanden. Pappa var alltid engagerad i vår familj och många människor i sin omgivning. Indirekt lärde han mig och mina syskon att alltid göra vårt bästa, vara plikttrogna och att han alltid skulle komma när vi behövde.

Ännu en viktig egenskap var en slags förnöjsamhet och tacksamhet över att ha hem, mat för dagen och hälsa. Glädjen att kunna vara till hands för andra. Pappas hjärta slog fjorton extra år med mekaniska hjärtklaffar. Han var tacksam för var och en av de dagarna.