Vemod och hopp

De senaste tre åren korar jag till de djupa suckarnas år. Där sonens hälsa hälsade hem och krya-på-dig förlorade all sin innebörd. 2016 var ett år där sjukvård av alla de slag stod i centrum, där Fass luslästes och antalet antibiotikakurer sköt i höjden. En galen sommar och höst med operationer som gjordes och gjordes om, infektioner som aldrig hävdes. Där sonen var superhjälten över alla, och inte hade möjlighet att vara social med sina vänner.

Vår son är vårt ljus. Det är få som har den förmågan att lysa upp och locka fram de bästa sidorna hos sina medmänniskor. Vi kan bara streta på för att få något slags flöde runtomkring honom, ibland trögflytande som ett segt avlopp ibland lite snabbare. Det är sonen som är mitt i besluten och icke-besluten och det är han som drabbas. För oss är det den trögflytande vården som är vår sons största fara. Där ansvaret är ingens eller någon annans.
himmelsvingar
Jag har en ärvd liten berlock; tro, hopp och kärlek, som tappat sitt hoppfulla ankare. Som en symbolisk handling funderar jag på att hitta ett nytt ankare att sätta dit. Men när all symbolik saknar betydelse och alla önskningar förblir ohörda är det svårt att inte instämma i den ofullkomliga berlocken. Då handlar det om att hitta stunder av hoppfullhet i det hopplösa. Jag talar med en riktigt god vän på telefon. Hon är en av de få som kan säga: ”Det kommer att ordna sig” och få det att låta som om det inte bara gäller oss utan hela världen. Det är ytterst få som kan ge den frasen ny kraft. I vanliga fall kan orden ”det ordnar sig” vilja få mig att kraftfullt säga emot. När min vän säger det, tror jag ändå att det ordnar sig på något oförutsett sätt, på ett sätt som vi inte ännu vet eller har upptäckt. Vid närmare eftertanke är hon mitt ankare, mitt hopp som inte syns i den ofullkomliga berlocken.

Inför 2017 önskar jag mer mod än ve, fler hjälpare än stjälpare och lite mer flyt både i avloppet och i livsloppet.

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Försommarfunderingar

Jag fiskar upp en drunknad fluga i kaffekoppen, tittar på morfars gamla vas med nyplockade ängabollar och funderar över nu och då. Min morfar sa att man skulle ha några allvarliga sjukdomar och vårda dem väl. Morfar som varken var atlet eller bodybuilder, visste vad han talade om. Han var smal och hade svår astma, allergi, magsår, en släng salmonella och cancer. Men han skrockade glatt för varje år som gick och sa att han lurat läkarvården igen. Deras tips var att han inte skulle bli äldre än femtio år. När det flaggades på halv stång i några av de offentliga husen bredvid, så kunde det faktiskt hända att någon ringde och kollade om morfar var vid liv. Det tyckte han var vansinnigt roligt. Han var av den generationen som kunde berätta en riktigt bra historia i olika varianter. Så hur sanningshalten var med flaggstången låter vi bero. Morfar hann fundera ut sina bästa historier när han låg i soffan och hostade eller satt ovanpå köksbordet och sydde.

Ängabollar

Ängabollar

Huset, som inte finns mer, var alltid öppet för besökare. Det var på den tiden när man kunde ha nyckeln hängande i farstun även när man gick ut. Mormor kokade kaffe och ordnade med fika och morfar stod för de osannolika historierna. Tjädrarna blev större och större för varje gång de jagades i minnet. Så var det berättelsen om mannen som bet huvudet av en råtta och fick heta katten resten av livet. Skrönan om grannens katt vars kattskinn syddes fast på kragen och historien om de vackra stulna kaninerna. Det är mycket möjligt att några av de här berättelserna klassas som vandringssägner. Poängen med det här är ändå en saknad över den tid då det inte var galna klipp på Internet som stod för berättandet. Den tiden vi gav varandra och de historierna som blev som ett familjeberättande, är mycket mer värda. Nu är det få som kan berätta en riktigt bra historia fritt. Det enkla sättet att träffas har alltmer försvunnit. Istället för att komma spontat så ska det bokas tid månader i förväg. En dag kanske det är för sent. Den bokade tiden gäller inte eftersom personen inte längre är tillgänglig i livet eller bortom. Mormor och morfar bodde centralt i industrisamhället. De behövde egentligen inte gå långa sträckor. Det var enkelt för andra att komma till dem. Dörren stod öppen för alla om det så var Jehovas vitten som knackade på, någon nyanländ flykting som behövde lägga upp sina byxor, eller någon inhemsk inte särskilt ren och lindrigt nykter människa. Det fanns alltid tid för prat och en kopp kaffe.
syren
Jag är tacksam över att jag har fått chansen att träffa min mormor och morfar under hela min barndom. Mina föräldrar flyttade från Dalarna för att få närmre till dem. I Finland fanns min farmor som jag inte hade någon nära kontakt med trots att vi var där varje sommar. Farfar dog året innan jag föddes. Så det är minnen från mormor och morfar som är starkast. Doften av mormors egengjorda välling när vi barn sovit över, synen av pelargoner på rad som väntade på att åter planteras ut, alla knappar och trådrullar som det var så roligt att plocka med, vinden och källaren med sina spännande saker. I trädgården matades fåglar och igelkottar och där växte den undergörande persiljan, nyponbuskarna och den stora spirean. Trädgården var minimal när den hade styckats av. Nu är det obegripligt att det ens kom plats ett hus, men som liten gick det att gå på äventyr där ändå.

Morfar skräddaren som kunde konsten att berätta

Morfar skräddaren som kunde konsten att berätta

Mormor och morfar är borta sedan länge men minnen lever kvar. Morfar han lurade läkarna genom att överleva hela 32 år extra. Det var först när han var 82 år som flaggan flaggade på halv stång för honom och han hade berättat sin sista berättelse. Mormor var 89 år när hon dog. I år är det hundra år sedan mormor föddes. Grattis var du än är! Nu ska jag gå ut och vattna mina pelargoner och tänka på dig.

Pelargoner och mormorsminnen

Pelargoner och mormorsminnen

All rights reserved Carina Karlsson

Försäkringsbolaget för odöda

Kära kund! Var vänlig och fyll i alla uppgifter korrekt. Det är brottsligt att fara med osanning. Vi ser alla som potentiella brottslingar och lögnare innan ni bevisat motsatsen. Om något blir fel är det ditt fel och aldrig vårt fel eftersom vi tillhör kategorin felfria. Vi har inget ansvar för dina uppgifter och vi tar inget ansvar för din hälsa. Vi tar inte ens ansvar för dina pengar men ser ändå att ni gärna placerar dem hos oss. Ju mer pengar, desto bättre. Skulle du råka dö är det aldrig vårt fel. Det har hänt att någon kund dött av hjärnblödning eller stroke som uppkommit när de fyllt i våra blanketter. Inte ens då har vi brutit mot någon regel eftersom all ohälsa beror på dåliga gener, fel miljö, felaktig kost och felaktig pengaplacering. Vid döden kan du möjligen bli ansvarsfri men i så fall ärver dina släktingar ditt ansvar, däremot är det inte säkert att de ärver dina pengar. Skulle något vara felaktigt i någon av våra hundratals blanketter eller i din sjukjournal är det vi som förfogar över dina besparingar. På så vis besparar vi dina släktingar jobbiga pengaplaceringar och de kan fortsätta leva i armod medan vi skor vår personal. Nu till frågorna. På heder och samvete, fingrarna på bibeln och inga fingrar i kryss bakom ryggen.

Fråga: Exakt hur lång är du och hur mycket väger du? Svar: 173 cm och 59 kilo.

Anteckningar i marginalen: (Tror hon att hon är fotomodell? Ljuger hon inte? Vid den åldern borde hon vara småfet, lägg på 20 kilo och placera henne i risk-BMI, alternativt placera henne i riskgrupp för underviktiga med ätstörningar. Ta den grupp som gynnar försäkringsbolaget mest.)

Fråga: Exakt hur mycket röker du? Hur mycket har du rökt under hela ditt liv? När slutade du röka och när började du igen? Svar: Inget, har aldrig tagit ett bloss

(Lögnare! Skriv ner fem rökår under skolåren, lägg på en ask om dagen i tio år under vuxenåren plussa det med 178 askar nikotintuggummi. Placera henne i kategorin för riskrökare med hjärtinfarkt/kärlkramp och lungsjukdomar.)

Fråga: Exakt hur mycket dricker du? Hur ofta och hur länge? Brukar du somna? Har du dåligt ölsinne? Raggar du när du dricker? Svar: Dricker nästan ingenting, möjligen ett glas vin i månaden och en lite whiskey en gång i halvåret vid förkylning. Vet inte om jag har dåligt ölsinne eftersom jag aldrig har varit full. Raggar aldrig eftersom jag är gift.

(Va, vilket båg! Har aldrig varit full. Goddag yxskaft! Vadå inte raggar? Det vet ju vem som helst att medelålders kvinnor är helt oberäkneliga på sådant, särskilt lammkött med könssjukdomar. Fyll i en pava smuggelsprit, två bag-in-box, en flaska dålig likör och femton starköl och placera henne i riskgruppen för alkoholrelaterade skador. Bemärk att hon är förkyld en gång i halvåret och för över den uppgiften till kolumn femton. Ponera att hon knullar runt och lägg till henne i riskgrupp 6 också.)

Ättestupet den enda försäkring du behöver

Ättestupet den enda försäkring du behöver

Fråga: Har du under de senaste femton åren haft några slags psykiska besvär? Till psykiska besvär räknas alla besvär som inte är fysiska eller som är både psykiska och fysiska såsom hjärtklappning, tryck över bröstet, sömnsvårigheter, rodnad, stamning, nässelutslag, ångest, oro, nervositet, flygrädsla, torgskräck, nattskräck, mardrömmar, ilska, oro inför lönesamtal, yrsel, huvudvärk, illamående vid offentliga toaletter, bacillskräck, tandgnisslande, obefogat skrikande på familjemedlemmar, hårt stängda dörrar och motvilja att gå till jobbet. Svar: Jag brukar inte ha sådana besvär. Var lite nervös att jag inte fått med all packning när vi skulle resa och att barnen skulle komma bort, sov dåligt en natt när en nära vän dog, rodnade lite när den snygga kollegan frågade efter kopiatorn och hade huvudvärk en dag när det var åska i luften.

(Jomen, här är ett sjuhelsikes präktigt fruntimmer men nu ska vi nog kunna hitta lite. Skriv ner flygrädsla, ångest för barnen, social fobi, sömnsvårigheter och svår migrän. Placera henne i riskgrupp 26, 32 och 48.)

Fråga: Ange alla dina provtagningar de senaste femton åren. Exakt vilka prover tog du och varför? Vad fick du för diagnos? Svar: Ett graviditetstest positivt och ett präktigt barn fött. Två urinprov för att kolla urinvägsinfektion, botad. Sedvanliga tutt- och muff-kontroller, ingen cancer. Kontinuerliga blodprover blodvärde normalt 129. En röntgen av fotled vid halkning, inga skador.

(Suck, bluffkärring! Placera henne i riskgruppen för fertila, i riskgruppen för njursjuka, i riskgruppen för kommande cancerfall, i riskgruppen för HIV och blodrelaterade sjukdomar och i riskgruppen för svåra ortopedfall. Begär in extra journaler på alla sjukdomsfall och skicka ut blankettbuntarna nr. 28379-8, 2684690-9, 89669-6, sammanlagt 94 sidor och be kunden fylla i alla uppgifter på heder och samvete.)

Fråga: Har du under de senaste 25 åren haft några fysiska besvär? Alla besvär räknas som fysiska besvär även de som du inte har något besvär av och de som kan kopplas ihop med psykiska besvär. Svar: Oj, jag minns inte. Halsont cirka vart femte år, munsår för två år sedan, stukad fot enligt ovan, tandvärk 2002 en vecka, skärsår i ringfingret 2001, lite nackont när jag satt för länge framför datorn igår, huvudvärk enligt ovan när åskan gick, en urinvägsinfektion samt feber i samband med svininfluensavaccination.

(Nu går skam på torra land, lögnarnas lögnare. En kvinna i den åldern har svår värk. Det vet alla att kärringar över fyrtio har. Lägg till henne i riskgruppen för demens, öron-näsa-hals-sjukdomar, herpes, ortopedgruppen enligt ovan, svåra tandrelaterade sjukdomar, klumpiga knivhanteraregruppen, den svårt nackskadade gruppen, nackgruppen med riskjobb, huvudgruppen enligt ovan, njursjuka, svininfluensagruppen samt hypokondrikergruppen.)

Nu när du svarat på alla dessa frågor och de ytterligare 252 blanketter vi sänt dig hoppas vi att du är glad att du valt oss som bolag. Tyvärr måste vi meddela att du ingår i en högriskgrupp och tvingas därmed betala in en premie som är lika stor som ditt sparande. Detta behövs för att vi inte ska ta några risker. Vi är ett tryggt pålitligt försäkringsbolag som gör allt för våra kunder, våra anställdas löner och för våra egna fallskärmar. Vi ser fram emot att du sätter in alla dina surt förvärvade pengar hos oss. Du kan se fram emot att dö utan skulder till oss. Dina anhöriga behöver inte bry sig om dina pengar. Det gör vi. Vi är ett företag som bryr sig om dig och din hälsa även när hälsan hälsat hem. Välkommen med frågor! Förvänta dig inga svar. Lev väl! Ett äpple om dagen håller doktorn borta.