Historisk semesterutflykt

Semester är inte lätt att få till i en unik familj där det krävs att någon alltid är hemma. Till fjällen bär min längtan men i år kändes avståndet övermäktigt. Vi hade planer att efter alla valpleveranser åka till Abisko och vandra, men så här tidigt på säsongen är viktiga sjöar isbelagda och snön ligger bitvis ännu djup. Det är ofattbart att tänka på nere i södra Sverige. Här känns det som sensommaren redan börjat. Under tiden jag funderade på vad jag skulle hitta på så åkte jag på utflykt med en vän. Vadstena lockade. Vi hade sett information om Dahlströmska gården. Det var ett gammalt hospital som var bevarat men omgjort för hotellgäster. Faktum är att byggnaderna hade varit sinnessjukhus för män. Man kan välja att sova anonymt på en hotellkedja där rummen är lika över hela Sverige, måhända med lite modernare rum, men inte alls lika spännande. Vi valde hospitalhotell med gamla järnsängar på porslinshjul, sjukhuskorridor med trappa ner till små toaletter. Först gick vi i vackra Vadstena på slottets borggård och i den sagolika klosterkyrkan, handlade i nunnornas klosterbod, doftande på alla schersminer vi passerade i vår långsamma vandring vid Vättern.

Vadstena slott

Tak och orgel i Vadstena klosterkyrka

Vadstena klosterkyrka

Interiör i klosterkyrkan

Efter incheckning på Dahlströmska gården gick vi den dramatiserade historiska guidningen ”Att tillse de olycklige”. Den nutida värdinnan för hotellet var förklädd till dåtidens sjukförestånderska Hedvig från 1800-talet. Hon berättade om patienterna på Dahlströmska gården och om Wadstena hospital. Det var en fascinerande vandring om hur man kunde bli intagen för diagnoser som fånighet, löjlighet, galenskap, religiösa grubblerier, fallandesot (epilepsi), upprymdhet, osnygghet m.m. Möjligheterna till att bli helt frisk var inte stor och patienterna fick den status på boendet och vården som de betalade för. Den hotellbyggnad vi bodde i var för de bättre bemedlade männen. De slapp galler för fönstren och hade egna rum. Värst var det för dem i den gamla hospitalbyggnaden som var gjord för de tolv mest rasande personerna. Hospitalmuseet var tyvärr inte öppet den korta tid vi var där. Jag tror vi alla skulle behöva tänka på hur vården varit och hur den utvecklats under åren.

Dahlströmska gården

Rum på Dahlströmska gården.

Vi sov gott på det forna sinnessjukhuset och åt en långsam frukost innan vi gav oss iväg för de sista utflykterna i Vadsten. Sancta Birgitta klostermuseum hade oväntat mycket att se på. Hela övervåningens klosterceller gav en spännande inblick i den heliga Birgittas och nunnornas liv. Där hade inte funnits värme på den tiden och de bodde enkelt men enskilt i sina små celler. Redan klockan fyra på morgonen var det uppstigning för en fyra timmars lång späkning i andlighet och bön. Heliga Birgitta född 1303, var som privatperson bortgift redan vid 13 års ålder och blev sedan åttabarnsmor. Med bakgrund av vår vandring på hospitalområdet föregående dag är det intressant att tänka på att varför hon inte kom att betraktas som galen av religiösa grubblerier när hon fick sina uppenbarelser. Istället blir hon helgonförklarad 18 år efter sin död, och så sent som 1999 utnämnd som skyddshelgon för Europa. Vi förstod inte förrän efter ett tag att Vadstena fortfarande idag är ett av de viktigaste pilgrimsmålen i Europa. Många turiststäder har sina speciella suvenirer och vi kunde inte annat än le åt de glittriga små prydnadsnunnorna. Oklart vad man skulle ha dem till men jag kunde inte låta bli att köpa en. Annars fanns förstås massor av litteratur och saker med anknytning till kristendom och klosterliv. Efter lite shopping på stan och en god lunch var det dags att återvända hem. Jag kan varmt rekommendera Vadstena om man är kulturellt och historiskt intresserad eller om man bara söker en mysig liten småstad att gå runt i.

Klostermuseet, celler med information

Klostermuseet

Takmålning i klostermuseet

Det enkla klosterlivet

Prydnadsnunna som suvenir

All rights reserved Carina Karlsson

Dahlströmska gården, övernattning

http://www.dahlstromskagarden.se

Vadstena klosterkyrka

https://www.svenskakyrkan.se/vadstena/klosterkyrkan

Sancta Birgitta klostermuseum

http://www.visitostergotland.se/141848/Sancta-Birgitta-Klostermuseum-Vadstena/

Vadstena slott

http://vadstenaslott.com

Hospitalmuseet och Mårten Skinnares hus

http://www.visitostergotland.se/163302/Hospitalsmuseet-Marten-Skinnares-hus/

Annonser

Längsta resan

Inte heller denna sommar blev collage av vackra bilder på sociala medier. Livet blir aldrig som man tänkt sig. Dagar och nätter kastas vi mellan kontrasternas ytterligheter. På förmiddagen ger vi sonen något dyrt efterlängtat som underlättar hans liv och framåt kvällen åker vi ambulans till sjukhuset. Så byts packade semesterväskor ut mot ständigt packade sjukhusväskor. I besvikelsen och maktlösheten tvingas vi tänka om, hindra oss själva från att kasta ut alla saker och springa skrikande till skogs. För om inte vi är där får han inte den vård han behöver. Ju snabbare vi är på plats för att kämpa för hans rätt till näring och mediciner, ju fortare kan vi komma hem från sjukhuset. Vi tänker nytt och ställer in oss på att ändå få några dagars semester och ge sonen föräldrafritt. Äntligen på väg redan i gryningen! Det blir tidernas längsta resa utan målgång, som en mardröm. Den sämsta midsommaren i mannaminne innebär en 170 mil lång resa där vi aldrig kommer fram till vår stuga utan måste vända söderut igen. Bästa sonen i världen är sjuk igen, helt utmattad, felmedicinerad och vårdplanen följs inte. Sonen är oerhört känslig för undernäring och uttorkning. Näring och vätska är allt för hans välmående. Istället för att vandra bland fjäll slänger jag hastigt kläder i en ryggsäck och stannar på sjukhuset. Mannen och fyra förvånade hundar åker hem igen. Resekläderna skrynklar sig i ouppackade resväskor.
Jämtlandsskjul
Det finns ingen annanstans vi kan vara än där för den som betyder mest. Ändå gror det av besvikelse över att det kunde varit annorlunda om det fanns en helhetssyn på vården. Hur är det ens möjligt för sonen att på en dryg veckas tid hinna med tre besök på akuten och två inläggningar på sjukhus? Åka hem någorlunda frisk och bara ett dygn senare bli väldigt sjuk, sitta timtal på akuten, skickas hem, bli ännu sjukare och vända åter. Akutbesöken brukar vara mellan tre till sex timmar per gång. För varje minut försämras vår sons allmäntillstånd. Den säkraste platsen för honom är hemma och den farligaste är på sjukhuset. Han är i behov av en annan slags vård. Faktum är att det bara är ett fåtal saker som gör att vi måste vistas på sjukhus: intravenös medicin och dropp. Vi skulle kunna gjort resten hemma mycket bättre. Det vi behöver är avancerad hemsjukvård som möjliggör för honom att leva ett rikt liv hemma med vänner och intressen. Det finns på vissa ställen men inte där vi bor. Under tiden sliter vi för att åtminstone få något av det som han behöver. I ett antibiotikaträsk travar vi runt efter ett tjugotal kurer på ett års tid. Där biverkningar och nytta tar ut varandra, där det är omöjligt att låta bli att behandla och där det är omöjligt att behandla så det blir verkningsfullt. Fass och faktatexter är vår semesterlektyr hemma och i sjukhusrum, istället för lättsamma deckare i en solstol. Jag kan inte ens minnas om jag någonsin läst en deckare i solen eller när jag senast vistades på en strand. Jag önskar inget hellre än att känna fjällvindar. Men allt jag ser är fula hus och kala rum i ett sjukhus i förändring. Det är ingen plats för oss och ingen plats för vår son. Det plingar i hans Ipad när tjejkompisarna undrar var han är. Han sitter på en akut eller ligger på en avdelning där medelåldern är väldigt hög. Sjukhusskjortan är på men på tredje dagen tycker han ändå att han är snygg. Finskjortan är hemma och tjejerna får fira midsommar själva. Jag tittar ut på det fula huset mitt emot över den stad som blivit synonym med otaliga sjukhusbesök. Inte ens när jag blundar kan jag låtsas att jag är där jag helst vill vara; i den norrländska sommarnatten. Midsommar var den högtid som jag tyckte mest om. Den är firad i många år med en vän och hennes dåvarande familj och hennes nuvarande familj, genom sorg och glädje, med tema kött istället för sprit. I år skulle det bli annorlunda. Nästa år gör vi som förut och försöker vinna tillbaka midsommar som en fin högtid.

Jämtländsk björk och tidernas kortaste semester.

Jämtländsk björk och tidernas kortaste semester.

Vi fångar små glimtar av framgång, en son som blir lite piggare. På den oändliga resan där vi aldrig kom fram fick vi åtminstone uppleva en enda jämtländsk sommarnatt, blomsterängar och goda vänner som tog emot oss i all hast med mat och husrum. Den bästa vännen i världen finns i sjukhusstaden. Hon som bäddar sin soffa, fixar fika och tänder ljus. Det är det som är konkret vänskap, de små omtänksamma sakerna som att öppna sitt hem och be oss komma in fast vi är ledsna och trötta. Omsorg är inte att tänka på, omsorg är att göra små saker som gör skillnad: en kopp te, en middag, en bäddad säng eller soffa för oss och några påsar lingon hem till den som är sjuk.

Vi åker på en slags utflykt hemomkring där resan är längre än målet och vi bara passerar förbi sommarstäder där människor ligger lojt vid havet. Jag tänker på dem som i sommar tillbringar sin tid i kala opersonliga rum. Vi sitter på vår egen veranda och ser ut över den småländska skogsdungen, fast vi ännu har de onåbara fjällen i tankarna. Kvällen är mörkare här men vi har ljus och mat. Sonen har bytt sjukhusskjortan mot finskjortan och är hos sin tjejkompis så som det alltid borde vara. Semester är överreklamerat om man inte når hela vägen fram. Det bästa och mesta är ändå den där långa vardagliga räckan med dagar när inget oförutsett händer, då kontrasterna är diffusare i kanterna.

Fulutsikt

Fulutsikt

Boktips:

Medicinsk omvårdnad vid svåra flerfunktionshinder
http://www.adlibris.com/se/bok/medicinsk-omvardnad-vid-svara-flerfunktionshinder-9789172057784

Nere för räkning, eller om livet med ett svårt sjukt barn
http://www.adlibris.com/se/bok/nere-for-rakning-eller-om-livet-med-ett-svart-sjukt-barn-9789186377786

Att leva med långtidssjuka barn – det blir bra ändå.
http://www.adlibris.com/se/bok/att-leva-med-langtidssjuka-barn-det-blir-bra-anda-9789187769320

All rights reserved Carina Karlsson

Sommartider är valptider

Våren och försommaren kom och gick med sjukdomar och andra mycket röriga omständigheter en längre tid. Semester är inte självklart för anhöriga, inte sammanhängande och inte okomplicerad sådan. Den första semesterveckan naggades i början och slutet med ett frustrerande klimax mitt i. Det var för väl att vi ändå kom iväg på lite valpgos och minisemester två dagar. Vi testade ytterligheter; en natt på Selma Lagerlöf spa i Sunne och en natt i tält i Sälenfjällen. Trerätters och påsmat, finklänning och ullunderställ, bikini och ryggsäck, vattenskrynkliga fingrar och sjutton myggbett. Jo det har faktiskt sin tjusning vilket som. Sälenfjällen känns som fuskfjäll, lite för enkla att forcera, för nära civilisationen och inte så vackra som de vi känner till i södra Lappland. Som vi längtar till Norrland igen! Förra sommaren tillbringade vi veckor på sjukhus och missade den norrländska sommaren. I år kom vi inte heller iväg som det varit tänkt på grund av en organisation med stora brister. Medan de flesta genom semesterlagen kan fröjda sig flera veckor varje år är vi ändå glada över de små smuliga semesterdagar vi anhöriganställda får.

Sjön Fryken i Värmland

Sjön Fryken i Värmland

Sälenfjällen

Sälenfjällen

Ransbysätern i Värmländska skogarna.

Ransbysätern i Värmländska skogarna.

get

Systrar små

Systrar små

Även i år blev det en valpsommar. Det gäller att säkra upp att det finns hundar som jagar älg. I den ligan räknas inte Welsh Springer Spanieln Lovis som anlände förra året. Lovis får jobba med annat. Hon har testat utställning men gillar bättre aktiva saker som bus, att jobba i trädgården, vara i skogen eller bada i sjön. Skit under klorna är mer hennes melodi än trimmad formklippt kammad päls och kläder. Sjuåriga Birka var nästan uträknad av sitt diskbråck men har efter operation och träning blivit som en glad unghund igen. Treåriga Enja är i sin bästa ålder och då passade det in med jämthundspåfyllning. Lilla Lunnsa har anlänt till Småland. Vilken entré hon gjort i våra hjärtan och i vår trädgård! Rund och go som en liten griskulting, med aptit på både mat och bus, mentalt stabil, glad och nyfiken. Den lilla knubbisen passar bra in i vår flock.

Enja och lilla Lunnsa

Enja och lilla Lunnsa

Trädgårdslandets förfall, liten grå gräver skyttegrav.

Trädgårdslandets förfall, liten grå gräver skyttegrav.

Kom igen kompis. Nu mejar vi ner den nyplanterade schersminen.

Kom igen kompis. Nu mejar vi ner den nyplanterade schersminen.

Vi hoppas på friska dagar och ordning i kaos. Värdsliga saker som väder bryr vi oss inte så mycket om. Vi vet bättre hur man skyddar sig mot kall vind, regn och mygg än mot solen. Med Aclimas kasslerunderställ på sig och fyra fina hundar att roa sig med behöver man aldrig frysa.

Vedutrymme är hundutrymme.

Vedutrymme är hundutrymme.

All rights reserved Carina Karlsson

Lediga lappländska dagar

Att vara ledig är ovant. Det här är vår andra lite längre semester på 20 år. Först nu när vår funktionshindrade son blivit vuxen och har det bra hemma och på kurs med sina assistenter kan vi vara borta hemifrån längre än några dagar eller knappt en vecka. Kanhända är det galet att bege sig över hundra mil enkel resa med bil. Idén känns inte alltid så lysande på ditvägen, men belöningen är stor. I samma stund som vi kommer in i det gamla huset infaller sig lugnet. Det krävs ingen tid alls för att varva ner. Allt som behövs är att packa upp och fixa lite fika. Det är egentligen inget märkvärdigt hus; skevt, dragit, högt i tak, hemmasnickrade lösningar, olika träslag och ett udda möblemang som ingick på köpet. Ändå är det otroligt märkvärdigt för oss att det här huset är vårt, på sin minimala tomt och med tillhörande bagarstuga.

Skymning över Stekenjokk

Skymning över Stekenjokk

Folk frågar varför vi har stuga i Norrland och om vi har någon anknytning. Ja, man kan verkligen undra hur just vi hamnar i en liten by i södra Lappland med få bofasta. Vad är det som får oss att ta bilen norrut istället för att göra som vanligt folk och ta ett flyg söderut? Varför gör vi inte som alla andra och campar med husvagn vid kusterna i södra Sverige? Det är fjällen, skogarna och tystnaden som lockar. Trots att vi i vanliga fall bor på landet kan vi inte få nog av ännu mer lugn och natur. Så vi hoppar över solkräm, sommarplagg, sandaler och badkläder när vi packar inför vår resa. Istället är det heltäckande kläder, kängor, ryggsäckar och myggmedel som gäller. Vyerna över folktomma berg, hjortronstinna myrar, ljusa sommarnätter och solnedgångar över fjällen byter jag aldrig bort mot folkstinna stränder eller campingplatser. På den gamla fula ineffektiva bänkspisen går det ändå laga älgrostbiff, hjortstek, souvas, mandelpotatis, gräddsåser och goda hjortronefterrätter med lite tålamod. Vi kokar grytor fulla med nyplockade hjortron och älgörtsdricka. I bagarstugan lyckas även vi smålänningar få till goda tunnbröd.

En av Sveriges vackraste rastplatser

En av Sveriges vackraste rastplatser

Det är väldigt långt till närmsta städer över 22-25 mil enkel resa. I lanthandeln en mil bort eller i samhället 2,5 mil bort finns i alla fall allt som vi behöver. Där är ett bibliotek med en samisk avdelning och i stugan finns tid för mig att läsa ut böcker. Fattas det något så går det att få tag i saker till hundarna, stugan eller oss. Långt till havet, shoppingcentra och trängsel men mitt i naturen och nära till lågfjäll. Inom 12-15 mil kan vi även njuta av vackra höga fjällkedjor och vandring. En dag tog vi god tid på oss att åka till fjälls, stannade på ett café mitt ute i skogen, fikade gott och pratade med de trevliga caféinnehavarna. Vi rastade längs vackra platser, handlade på macken som har allt, köpte rödingklämmor längs vägen och åt vid vattnet. Det var eftermiddag när vi kom fram till kalfjället och vi vandrade där. Jag kan avslöja att det inte är så idylliskt att gå med tre stora kopplade hundar på fjället. Renbajs är fjälldelikatesser enligt hundarna och allt som rör sig såsom bilar, renar och fåglar på långt avstånd är väldigt intressant. Påsmaten till oss ser ut som om den redan är äten en gång förut. Vyerna är fantastiska, luften är klar och ren och fjällvattnet går att dricka direkt ur bäckarna. Vi hade packat bilen med tält, sovsäckar och liggunderlag, ifall vi ville sova över. Regnet hotade och tältet är trångt för två människor och tre hundar. Så vi åkte tillbaka i vackra solnedgången till stugan. Väl där åt vi jämtländska ostar på vårt tunnbröd och lade oss i sköna stugsängar med två hundar på sovrumsgolvet och en som smugit upp i soffan. När vi vaknade öste regnet ner och utsövda kände vi att det var ett bra val att inte stanna till fjälls. Det bästa av två världar är vildmark och bekvämlighet på samma dag.

Rikedom är att kunna låna böcker och ha tid att läsa.

Rikedom är att kunna låna böcker och ha tid att läsa.

Hjortronlycka

Hjortronlycka