Hjärtslag

Vem kan ana? I den vackra försommaren med löften om nya tider finns döden bara ett hjärtslag bort. Min pappa så livfull hos oss alla. Den han är har blivit den han var. Det är svårt att tänka dåtid istället för nu. Ständigt redo med hjälpande händer, ordna, snickra och plocka. Ja, till och med när vi inte bad om hjälp visste han vad han skulle hitta på för att underlätta det som inte hanns med i vår vardag. Omtanke visade han oftare genom handling istället för ord. Beredd att rycka in där det behövdes med verktyg och målarpensel med händer märkta av arbete. Eller bara gå med fika till dem som behövde en pratstund. Han hittade ofta på små kluriga och märkliga presenter till alla.

himmel

Jag vet inte hur pappa skulle beskriva sig själv. Han var en man med många åsikter, men också förmåga att respektera andras livsval. Jag tror att han tyckte alla var värda en extra chans. Rättvisa var viktigt för honom, behandla lika, dela lika och dela med sig. Nog visste han hur det var att leva enkelt, född i Finland under kriget och uppväxt under anspråkslösa förhållanden. Pappa var alltid engagerad i vår familj och många människor i sin omgivning. Indirekt lärde han mig och mina syskon att alltid göra vårt bästa, vara plikttrogna och att han alltid skulle komma när vi behövde.

Ännu en viktig egenskap var en slags förnöjsamhet och tacksamhet över att ha hem, mat för dagen och hälsa. Glädjen att kunna vara till hands för andra. Pappas hjärta slog fjorton extra år med mekaniska hjärtklaffar. Han var tacksam för var och en av de dagarna.

Annonser