Resedrömmar

Jag är inte särskilt berest. Min reserfarenhet innehåller inga långresor till soliga söderhavsöar, inga fornlämningar i Mexico, inga resor till Asien, Australien eller Amerika. Men jag har sett stora delar av Sverige och några mycket vackra ställen i Europa. Det finns några ställen som jag länge velat se: Japan när körsbärsträden blommar, Padjelantas nationalpark, Islands karga natur och norra Sverige under vintertid. Under flera år har jag pratat om Jokkmokks marknad och Jukkasjärvi ishotell, läst på om ställena och om samisk kultur. Jo, jag vet att man kan få en solsemester med allt inkluderat till billigare pris. Det är kanhända vanligare att åka till Thailand än till Jokkmokk. Fast det verkar ändå vara fler galningar än jag som åker till en över fyra hundra år gammal marknadsplats där temperaturen kan vara runt trettio minusgrader. Jag lyckades få med mig en vän på resan och vi bokade den cirka fyra månader innan resdagen var inne. In i det sista är det väldigt osäkert att veta om allt kommer att fungera, att familjen har hälsan och assistenter är inbokade hos funktionshindrade sonen på de tider jag är borta.

Så äntligen satt vi, jag och min resvän, på bussen norrut, uppstigna innan gryningen och uppspelta trots den korta nattens sömn. Vi hade aldrig rest ihop förut och vi hade framför oss över trehundra mil innan vi skulle vara hemma igen. Det gick otroligt bra att resa tillsammans och roa sig under tiden med prat, spel, läsning och frågesporter. Vi hade packat kläder som skulle klara bistert vinterklimat, lager på lager. Jokkmokk och Jukkasjärvi hägrade framför oss, men det fanns också andra trevliga överraskningar på resan. Hotell Storforsen utanför Älvsbyn var en härlig plats som jag gärna skulle vilja återvända till oavsett vilken tid på året.

På skumpiga vägar bar det vidare till Jokkmokk. En hel dag på marknaden kändes kort redan innan vi kom fram. Schemat blev hektiskt fast vi bara planerat in några programpunkter vi skulle passa: modevisningen på snöscenen, renrajden, några fina hantverksställen och ett föredrag. Vädret var varmt för årstiden och behagligt med cirka fem minusgrader. Det var en marknad med många fina hantverk i bland annat ullgarn, skinn, tenn, renhorn och silver. Där var lite krafs och mycket kultur. Renrajden med de vita renarna och den samiska familjen lät vänta på sig. Den entusiastiska konferenciern gjorde allt för att vi inte skulle tappa modet och för att vi skulle få upp värmen med glada tillrop och allsång. Under tiden vi väntade utspelade sig händelser där media och polis följde upp en politiker och motprotester. Om detta visste vi inget. Så till slut kom hela följet med renar och vackert klädda människor som en påminnelse om den tid som var. Tiden blev knapp inför föredraget jag så gärna ville lyssna till. Så jag och resvännen delade hastigt upp oss för att hinna lite mer var för sig. Föredraget handlade om samisk folkmedicin och läkekonster. Efteråt mättade renskaven gott. Bara kort tid kvar innan jag med stora steg tog mig till några fina hantverksställen och Jokkmokks tenn där jag redan sett ut vad jag skulle köpa. Några snabba inköp senare konstaterade jag att jag bara hade minuter kvar innan bussen var klar för avfärd. Mitt dåliga lokalsinne krävde en hastig titt på kartan för att komma rätt. Det var flera marknadsstånd och ställen som jag inte hann se.

Tålig vit ren i renrajden

Tålig vit ren i renrajden

Marknadsstånd i Jokkmokk

Marknadsstånd i Jokkmokk

Kiruna var en upplevelse väl värd resan också. Att guidas både ovan jord och under jord var en spännande resa genom dåtid och framtid. Sjöar som torkats ut, berg som borrats allt djupare och hyreshus som redan börjat tömmas i väntan på rivning. Det går inte att tänka sig hur hela staden ska kunna flyttas. Samspelen och konflikterna mellan ekonomi, företag, naturtillgångar, arbeten, stadsmiljö och människor. Som turist är det en fascinerande tanke med en stad i förändring. Men hur är det känslomässigt för en äldre bofast människa att se hela rasket rivas?

Kiruna gruva. Aclimatröja, underställ och Jörnkängor funkade både under jord och ovan jord.

Kiruna gruva. Aclimatröja, underställ och Jörnkängor funkade både under jord och ovan jord.

En av höjdpunkterna var ishotellet i Jukkasjärvi. Vilken fantastisk och galen tanke att bygga hotellrum av snö och is. Förgänglig konst, byggnader som smälter bort och byggs på nytt olikt från år till år. Människor från hela världen som är beredda att betala alltifrån tretusen till 13500 per natt för rum av is och snö. Beredda att ligga på issängar, madrasser och renfällar i fem minusgrader med draperier till dörrar. Där folk gick in och ut före nattgästerna kom. Det dyraste rummet hade dörr som gick att stänga, bastu, toa och hyrbil och där var tillträde förbjudet för oss. De enklaste rummen påminde mig om barndomens snögrottor. Bakom varje dörrdraperi i de vackrare rummen doldes en ny upplevelse där varje iskonstnär gjort sitt eget avtryck. Jag var ändå nöjd med att sova gott i ett varmt hotellrum istället.

Ett konstnärligt isrum

Ett konstnärligt isrum

Isbädd i en kylig stad

Isbädd i en kylig stad

Enhöring, lika otrolig som idén med ett förgängligt ishotell.

Enhörning, lika otrolig som idén med ett förgängligt ishotell.

Många mil senare konstaterar jag att det här var en drömresa värd att vänta på.

All rights reserved Carina Karlsson

Länktips

http://www.jokkmokksmarknad.se
http://www.icehotel.com
http://www.kiruna.se/Stadsomvandling/
http://www.lkab.com/sv/
http://www.youtube.com/watch?v=uNxMjmDbYDk
http://www.oppetarkiv.se/video/1091306/jokkmokks-marknad-400-ar
https://www.allmogejakt.se/brand.html/aclima
https://www.allmogejakt.se/product.html/jornkanga-antifrys?category_id=6

Annonser

Strykvatten och lakansväv

Vi fortsätter på det lantliga temat. Jag är ingen nöjesshoppare. Du riskerar knappast att stöta på mig i en speciell lågprisaffär i Halland eller på några större köpcenter. Däremot är jag svag för inredningsaffärer. Dessutom har jag kämpat med mitt beroende av lantliga inredningstidningar. Det var inte lätt med avvänjningen men jag läste mig trött på alla vackra välplanerade hem och grönskande trädgårdar. Ibland när behovet tränger sig på lånar jag någon tidning på biblioteket.

Har ni sett så mycket snyggt och märkligt det finns angående inredning? Jag fick syn på doftande strykvatten och såg framför mig väldoftande slätstrukna lakan och veckade örngottsband i ett tjusigt linneskåp. Anande lyckan att krypa ner i en slät vackert renbäddad säng med lakan som matchar. Vackra glada drömmar. Långa lugna nätter. Vi kan säga så här: Det där överensstämmer inte riktigt med verkligheten. Inte här i alla fall. Våra lakan är varken manglade eller strukna. De kan möjligen dofta lite gott av tvättsåpa. Faktum är att de är skrynkligare än en hundraåring redan i linneskåpet, som inte alls är ett vackert gammalt skåp utan en högst ordinär garderob fullproppad med lakan, örngott och handdukar. Det kan finnas matchande lakan och örngott. Min ambition är att åtminstone försöka leta rätta på det som en gång hörde ihop. Det finns praktiska lakan av skaplig kvalitet, dock utan brodyr och band. Vilket är tur eftersom veckning av örngottsband faller inom ramen för onödigt arbete. Faktum är att här är även strykning och mangling av lakan överkurs. I en växande strykhög får lakanen vara glada om de åtminstone blir fint hoprullade och inlagda i skåpet. Det där med sträckning har vi också slutat med. Vi drog inte jämt. Det var lika bra att lägga ner lakanssträckningen för husfridens skull.

Lakansveck

Lakansveck

Nu ska ni få mina allra bästa tips om hur man får lakanen så skrynkliga som möjligt. Tvätta dem, låt dem ligga lite för länge i maskinen. Tumla dem sedan helt torra, skit i att ta ut dem när torktumlaren påkallar uppmärksamhet. Låt lakanen gärna ligga kvar i tumlaren över natten. Rafsa ihop dem och lägg dem i en hög i en fåtölj. Stapla mycket tvätt ovanpå. Låt dem ligga till sig ett par dagar upp till en vecka. Nu är de mogna för granskning. Ju skrynkligare desto bättre. Be inte om hjälp att vika dem. Försök hålla ut någorlunda, vik några gånger fram tillbaka innan du rullar ihop. Så där ja. Nu är det dags att med våld knöla in dem i garderoben om du inte mot förmodan har ett rymligt linneskåp. Tryck in dem bland andra lakan och handdukar, gärna på olika hyllor så det är nästintill omöjligt att hitta matchande lakan. Låt ligga till sig någon vecka. Se där nu är det dags att bädda rent. Försök rafsa ut de rena men skrynkliga lakanen i sängen. Sov på dem. När du vaknar kommer du kanhända hitta några nya rynkor i ditt ansikte och på din kropp. Bli inte rädd när du ser dig i spegeln. Spring inte till plastikkirurgen och lyft dig. Ha tålamod och se att du redan efter frukost är så slät som du var innan läggdags. Skrynkliga-lakans-kuren kan få vem som helst på gott humör. Dessutom sparar du en rejäl slant på att slippa räta ut rynkor i huden. En slant du istället kan satsa på doftande strykvatten och glänsande inredningsmagasin. Har du tur är det sovrumsspecial så du kan drägla över dyra lakan, nyvakna snygga människor i ljusa sovrum som är blekare än sjukhussalar. I bakgrunden, skymtar det inte… Jo, ett stort skåp i ek, med öppna dörrar, spetsklädda hyllor och lakan av utsökt kvalitet i perfekta rader med veckade örngottsband. Kändes det en svag doft av nytryckt tidning och doft av rosenvatten? Dröm vidare.

All rights reserved Carina Karlsson

Sommaråterblick

Det var en märklig sommar av oro och glädje, ljusa nätter och mörka dagar. Himlen kunde inte hålla tätt ens för ett dygn. Regninkontinens. Det blev en vana med kläder som likväl skulle passat vår eller höst. Sommarklänningen hängde orörd i garderoben. Bikinin var aldrig använd och de bleka benen glänste i blåvitt. Semestern var delad i delar och det gjorde inget. Vardagarna var lika värdefulla som de lediga dagarna. Nätterna kylde, smultronen förblev oplockade längs vägkanterna, byfiket besöktes sällan och nattviolerna hann aldrig dofta övermodigt. Det var som en väntan utan förväntan. Där allt som gick bra var bonus. Inställd på det värsta och oron för det sjuka barnet ständigt närvarande. Men ändå i svårmodet ett jubelskri, ett stort leende och en humor i oskuldsfyllda ögon. En ängel och en vishet.

Nattviol

Nattviol

Alla dessa vakande nätter, sömnsönderdelade nätter med tålmodigt stilla sorgset vandrande och lyssnande. Det fanns inga böner kvar, inget hopp om ett vanligt liv. Oron för varje stilla andetag, varje ljud och rörelse som kunde tyda på sjukdom, oro eller smärta. Vemodet tyst och tålmodigt. Inte ens drömmarna var vackra och lugna. Drömmar som inte tålde dagsljusets förnuftiga ord. Vad ville de säga henne? Hennes fantasi var oändligt kreativ i drömmen. Längtansdrömmarna ville inte komma fram. De om vackra saker, ljus, vänliga händer som ledde och bar henne. Leenden.

Tunnbrödsbakning

Tunnbrödsbakning

Hundra mil bort förmådde oron inte följa med. Hon sov sammanhängande och drömlöst på många, många år. Trygg vid sidan av hennes livs följeslagare i dunhöljda mjuksängar. Utvilad för första gången på åratal. Trygg och omsluten i den fortfarande ljusa sommarnatten. Husets ömsinta gammeldoft med högt i tak och en liten stund bortom tiden i bara vara. Med mjöliga händer i bagarstugans värme och nybakt tunnbröd med smältande smör mindes hon eller lärde känna den hon var utan oro.