Fjällvila och hundbestyr

Sommaren hann börja närma sig slutet innan vi kom iväg på semester. Uttröttade över all energi vi lagt på något som borde flutit på om andra skött sina jobb. Medan folk anställda av kommun och stat gått på sina semestrar väntade vi otåligt på att komma iväg på vår. Jag tänkte testa hur det skulle vara att ha fyra semesterveckor i rad men det lyckades inte från båda jobben. Faktum är att jag inte ens minns om jag någon gång haft ledigt så länge sammanhängande. Kanske mellan två jobb eller för över 25 år sedan när jag jobbade på gård. Jag är uppväxt med plikttrogenhet som ledord; att arbeta och göra sitt bästa. Det är nya tider nu för den yngre generationen även om det finns jobb att göra för dem som vill och kan. Vår familj brukade förr om somrarna ligga i jordgubbsodlingarna hos min mammas kusin och ihärdigt plocka jordgubbar till försäljning. Min syster tjänade pengar till sin första kamera där. Det var inget glamoröst jobb. Vilka ungdomar skulle välja det som sommarjobb nu för tiden? Jag ser busslaster med bärplockare hämtade från andra sidan jorden åka runt och leta efter ännu omogna bär, nedlagda landsbygdsskolor som primitivt inhyser alldeles för många människor på liten yta och nedskräpad skog. Å ena sidan kan man förfasas och fråga vad som är värdigt, å andra sidan kan man krasst konstatera att många av oss vill ha bär men få är beredda att utsätta sig för möda och mygg. När vi plockar våra bär i affärens frysdiskar och på torget så har någon annan plockat dem oss. Något som skrämmer mig är att dagarna som vi kan äta färska bär kan vara räknade i och med dvärgbandmaskens intåg. Det är priset vi får betala för våra rättigheter med slopad karantän och att vi far med våra sällskapshundar på utlandssemestrar. Men också för att folk är beredda att adoptera gatuhundar från andra länder och köpa smuggelhundar samtidigt som de vilda rovdjuren rör sig fritt och gränslöst. Då räcker det inte längre att skölja och frysa våra bär och äta dem. Hejdå hjortronfromage, rårörda lingon och färska blåbär med mjölk. Fast i år ska jag mumsa färskt om jag hinner hem innan bären är övermogna och om jag hinner stanna kvar tills hjortronen är mogna och inte alla kart är plockade.

Fikaplats, på vägs till bergen.

Fikaplats, på vägs till bergen.

Till sist for vi norrut med bilen lastad med fyra hundar och släpvagnen full av märklig packning inklusive två oflådda vildsvin. Medan många andra väljer sol och sällskap vid kusterna styr vi över hundra mil norrut till ändlösa vidder och glesbygd. Mitt i sommaren packar vi varma underställ, kängor och myggmedel istället för sommarkläder, sandaler och smink. Vi blev som vanligt väldigt försenade innan vi kom iväg så då är det tur att jämtländska vänner öppnar upp sitt hem med midnattsfika och övernattningsmöjligheter. Det kan tyckas galet att ha en stuga i norrländska glesbygden. Som om vi inte får nog med skogsliv på sydsvenska höglandet åker vi från en liten by till en ännu mindre by i Norrland, till en annan skogsdunge och ett ännu kargare klimat. Till priset av ett utdass och fallfärdig barack med fjällutsikt har vi fått en minimal tomt, ett gammalt missionshus inklusive ett helt bohag och en fin bagarstuga. Det matchar inte i några heminredningstidningar, men det är vårt och vi älskar dess skeva charm. Dessutom behöver vi inte förfäras över att hundarna sladdar på golvet eller råkar bita på någon matta eller möbel. Någon kilometer upp från vår dunge finns utsikt, dryga milen bort finns lågfjäll och inom tolv mils avstånd fantastiska fjällbyar och vyer. Resan och hela den galna stugidén är värd allt för en dags vackerväder på fjällen, en trevlig kväll med goda vänner som kan tillaga vildsvin eller en natts vila i duntäcken och sängar som ingick i stugköpet.

I fjällbjörkskogen går ingen säker för myggen.

I fjällbjörkskogen går ingen säker för myggen.

Upp och ner, bak och fram, flocken på fjället.

Upp och ner, bak och fram, flocken på fjället.

Sommarsnö i bergen.

Sommarsnö i bergen.

Naturliga nyanser

Naturliga nyanser

Så vad gör vi egentligen i obygden? Ja, det kan man fråga sig. Jag vet inte vad man gör på husvagnssemester vid kusterna eller all-inklusive utomlands. Vi lämnar aldrig hundarna på pensionat utan har alltid med dem och ser det som ett tillfälle att ge dem extra tid. Kvällarna blir sena och nätterna är korta och oregelbundna. En spaniel piper på nätterna, försöker komma upp i sängen eller krälar under. Den äldsta jämthunden skäller när grannarnas hundflock ylar, jämthunden i mellanåldern är en utmärkt valpvakt som styr upp det när spanieln och jämthundsvalpen lever rövare. Lilla valpen vaknar som en klocka vid femtiden på morgonen och tittar uppfordrande upp mot oss i sängen. Oftast är det färdigsovet annars går det att ligga en stund till med benmuta. När mannen redan asat sig upp så är det bara för honom att hoppa på cykeln för långrastning av den hund som står på tur. På så sätt kommer både man och hundar i form inför jaktsäsongen, inte strandsäsongen. För det närmsta vi kommer bad är enstaka norrländska kalla sjödopp med årsvis mellanrum. Sedan går dagarna i lugn och vild takt utan klocka, med bilturer, promenader, matpauser, valpbus, myggplåga, hundvila och människovila.

Hundhög: Birka, Enja, Lunnsa och Lovis

Hundhög: Birka, Enja, Lunnsa och Lovis

Bokhög, tid att läsa

Bokhög, tid att läsa

Råvaror från den lokala ICA-handlaren eller gårdsbutikernas mathantverk är våra souvenirer som vi äter upp. För om man nu kan köpa renkött eller prisbelönt rökt gravad lax så vore det dumt att låta bli. Varför köpa Abbas inlagda löksill när Bergmans goda sillar finns som alternativ? På vägen upp är det inte dumt att ladda upp med goda teer, fina ostar, skorpor, marmelader eller tjock havtornsaft som måste bankas ur flaskan. För att inte tala om lyckan att fynda i vänners frys och skafferi: fryst röding och en hel dunk lingondricka. En påse mandelpotatis och hembakat tunnbröd sedan kan vem som helst äta upp sig en vecka. För det är vårt godis det; mat i alla dess former på fina råvaror. Jag hade en gång en lärare på universitetet som pratade om hur hon brukade bläddra i vackra kokböcker, bilderna blev som en slags matpornografi. Jag förstod mig varken på det eller på läraren överhuvudtaget. Men det här med kokböcker kan jag numera förstå. Kokböckernas bilder är halva nöjet. Det är en konst att fotografera mat snyggt och att få det som smakar gott att se smakligt ut. En ännu större konst att få det osmakliga att se gott ut. Fattar ni vilken prestation att få grå inälvsmat att se fin ut! Så det är en slags märklig lyckokänsla för mig att köpa eller låna en vacker kokbok. Egentligen finns det bara en kock för oss, Mannerström, hans kokböcker har lärt oss allt vi behöver veta om mat. Det roar mig också att ta seden dit jag kommer och läsa på om samisk och lappländsk mat. Sedan kryddar jag bokutbudet med Mattias Hagbergs obehagligt geniala böcker, och fortsätter på det samiska temat om läkekonst, samisk religion och en lusläst fjällväxtflora. Det blir inget jag kan tipsa mina låntagare om när jag kommer tillbaka till mitt härliga biblioteksjobb, men böckerna roar mig. Jag är ganska lättroad; tid att läsa en stund, en promenad i myggträskland, en bukett vilda blommor, en lunch på fjället, en mugg te och kanelskorpor i vår gamla soffa. Vad jag inte skriver vet ni inte. Men lite ska jag avslöja: som att hundar gör sig snyggast på kort i fjällmiljö och inte i koppel på vägen upp och ner när de ska äta renskit överallt. Att insekterna är galna här uppe och att turisterna också är det när de ger sig iväg på fjället i leriga spår med enkla gympaskor på sig. Utsikten var fin häromdagen, men det var för många människor i sikte, kanske tio personer och en del motorfordon på vägs till fjälls. Det är mycket för oss som trivs bäst i våra ensliga skogsdungar söderut och norrut.

Jungfru Marie nycklar även kallad fläckigt nyckelblomster

Jungfru Marie nycklar även kallad fläckigt nyckelblomster

All rights reserved Carina Karlsson

Annonser

Tänkbar läsning

Vad läser en bibliotekarie tro? Jag brukar ha svårt att berätta vad jag själv läser. På mitt nattduksbord och mitt lilla fåtöljbord är en enda röra av allehanda böcker och tidningar. Ibland blir det läst och ibland blir det knappt halvläst. Folk kommer in på biblioteket, pekar och undrar vilka böcker jag har läst. Bland de flera tusen böckerna är det ett ytterst fåtal som jag ens funderat på att läsa. Jag tror att det viktigaste är att jag håller noga koll på utgivningen av böcker och lär känna mina låntagares läsvanor för att kunna tipsa om passande böcker. Undantaget är barnens läsning där jag känner att jag måste läsa hela böcker innan jag använder dem till sagostunder och bokprat. När det gäller vuxenböcker väljer jag själv vilka som tilltalar mig och vilka jag vill lägga min fritid på att läsa. Oftast blir det böcker som jag inte ens har på biblioteken.

Här kommer en salig blandning läsning. Jag har inga problem att ha flera böcker på gång om de är olika innehåll. Jag läser sakta och minns oftast vad jag läst. Det hade varit en stor fördel att få upp läshastigheten. Särskilt bland barnböckerna eftersom det för mig blir många bokprat för olika åldrar.

Vid min fåtölj ligger blandade böcker, lästa, halvlästa och  ska-läsas

Vid min fåtölj ligger blandade böcker, lästa, halvlästa och ska-läsas

I min hög vid fåtöljen ligger just nu tolv böcker, två utlästa, hälften påbörjade och de andra tilltänkta. Det är en salig blandning: ”Att berätta sig själv. Inspirationsbok för den som vill skriva om sitt liv.” av Merete Mazzarella. ”Den blinde taxichauffören” av Pelle Olsson. Det är en lättläst bok med galna historier med mycket berättarglädje. ”Som om jag vore något mycket dyrbart” av Terri-Lynne Waldvik är en barnbok som jag är mycket nyfiken på. ”Kontorsninja” av Lars Berge. Den verkar vara en tokrolig bok om en man som försvinner och gömmer sig i kontorstaket. ”Vulkanutbrott och istider – om bipolär sjukdom” av Vanja Beckman och Tom Fahlén. En intressant bok som kombinerar levnadsberättelser och fakta. Lätt att läsa trots ämnets tyngd. ”Du & jag” av Katarina Bredow som handlar om kärlek, grupptryck och vänskap på mellanstadiet. ”Pym Pettersons misslyckade familj” av Heidi Linde. En bör-läsa-bok till kommande bokprat. Titeln lät rolig. ”Världens bästa Anna, Äkta omsorg enligt LSS, Bemötande i praktiken” av Susanne Larsson. Det här är ett ständigt aktuellt ämne för mig som har ett barn med svåra funktionshinder. ”Rensa, röj & förändra, 101 steg mot ett bättre liv” av Mary Lambert. Nu gäller det bara att ta steg ett och öppna boken och sedan röja. Låntagaren innan mig behöll boken i fem år. Jag har inga planer på att låna den lika länge. ”Tusen tankar om träd. En antologi som växer.” Det här är en efterlängtad bok som jag kommer att berätta mer om. ”Där Vindelfjällen tar vid” av Hans Nyström. Kanske nöjer jag mig att bläddra bland de vackra bilderna och längta till sommarens fjäll. ”Sången från Ogura” är en bok jag ständigt återkommer till för dess tidlösa japanska dikter som är vackra och gripande trots att det är mer än tusen år sedan en del av dem skrevs. Det korta och kärnfulla innehållet så vackert kalligraferat och genomtänkt att det knappt går att översätta dess finurlighet, men jag är glad för att den här boken finns. Den skulle jag vilja äga. Istället lånar jag den med jämna mellanrum och drömmer mig bort till blommande japanska körsbärsträd.

Sången från Ogura, japansk lyrik som berör över tid genom rum.

Sången från Ogura, japansk lyrik som berör över tid genom rum.

På mitt nattduksbord ligger böcker spridda, lånade och egna om vartannat. Jag har fått fram en gammal psalmbok till och med. Under den ligger boken ”Kära mamma” av Sinikka Ortmark Stymne, alldeles nylånad och jag tror att den kommer att vara läsvärd om en kvinnas uppväxt och liv i Finland under krigsåren. ”Barbros bästa råd till hundägare” av Barbro Börjesson önskar jag att mina hundar skulle läsa och ta åt sig av. Den har legat oläst länge nu. ”Svenska ödehus 2” av Sven Olov Karlsson är perfekt om man som jag gillar gamla hus men slutat leka i dem. Här blir man guidad genom husens historia utan att ramla genom murkna golv och känna lukten av mögel. Två favorittidningar därefter: Tidningen ”Skriva” och tidningen ”Föräldrakraft”. ”Sommar bilder av prat” av Cecilia Hallin är korta utdrag ur flera års sommarpratares livsvisdom. ”Paradis i norr” av Bosse Johansson bara för att jag alltid längtar till Norrland. ”Istid hotellet vid världens ände” och ”Icehotel mat och upplevelser i Jukkasjärvi” för att mina drömmars resmål inte går till en asiatisk strand utan till norra Sverige och ett hotell gjort av is och snö.

Innan jag somnar med en bokhög som skymmer väckarklockan.

Innan jag somnar med en bokhög som skymmer väckarklockan.

Tillbaka till den alldeles nyutkomna boken ”Tusen tankar om träd. En antologi som växer.” Idén är genial med en hel bok om träd i bilder och texter där en del av behållningen går till att plantera fler träd. Det var bara en slump att jag fick syn på att Vi-skogen sökte texter till en kommande antologi. Jag fick med en dikt i boken och en liten beskrivning om mitt förhållande till träd. Extra mycket gläder det mig att boken gavs ut på ett av mina favoritförlag Votum & Gullers förlag, som ger ut vackra och tänkvärda böcker. Det är roligt att boken är gjord som ett gemensamt projekt där etablerade författare, vanliga hemmaskrivare, erkända fotografer, konstnärer och amatörfotografer som kanske aldrig varit publicerade är med i samma samling. I registret finns en blandning av allehanda kända och okända människor med det gemensamma att de delar minnen, tankar, texter och bilder som på något sätt anknyter till träd. Det här är en bok att bläddra och läsa i om och om igen.

Texter och bilder om träd, kända och okända människors bidrar till antologin.

Texter och bilder om träd, kända och okända människor bidrar till antologin.

All rights reserved Carina Karlsson

Läsvärda märkvärdiga böcker

Vilka böcker som är värda att läsa är en högst personlig fråga. Jag är bra på att hålla koll på utgivningen av böcker och ge tips som passar mina låntagare, men jag läser oftast inte det jag förväntas läsa. Jag är bibliotekarie men ingen bokslukande sådan. Undantaget är barn- och ungdomsböcker som jag alltid läser innan jag tipsar om dem på bokprat eller använder dem på sagostunder. Det funkar inte med barn att svamla något om baksidestexten eller säga att andra gillar just den boken. När det gäller vuxenböcker och min egen fritid så är den alltför dyrbar för att ödsla tid på ett evigt läsande av allehanda populära böcker. Jag läser sakta och intresserat de få böcker som ger mig något extra som eftertankar, obehagskänslor, väcker min nyfikenhet för omvärlden, lär mig något om oss som människor, vår historia eller vår folktro. För mig behöver inte en bok ha en rak kronologi, intrig eller ett rafflande innehåll. Den kan bara ha ett vackert välskrivet språk och en annorlunda uppbyggd historia. Det kan vara gott nog. Huvudsaken är att den ger något mer tillbaka till mig. Här kommer några tips på märkliga, märkvärdiga och intressanta böcker.

Långa lappflickan romanen och bakgrunden av Åke Lundgren. Ett fascinerande livsöde om den över två meter långa sameflickan, Stor-Stina, som åker ut i världen för att visas upp som något unikt. En jätteflicka född av ett pygméfolk som det så fördomsfullt kallas. Det är intressant här hur den skönlitterära delen och faktadelen samverkar för att ge ökad förståelse för den här kvinnans märkliga liv. I rasbiologins tid när det fortfarande fanns freakshow så är Stor-Stinas liv värderat i pengar och intressant för forskning. Jag känner empati och respekt för Stina. Hon fick se världen men hon fann inte lyckan och dog ung på grund av sin tillväxt. Inte ens i döden fick hon vila. Hennes kropp fördes till Uppsala. Jag har svårt att släppa Stor-Stinas öde sedan jag läst klart boken och skulle också gärna vilja läsa Rekviem för en vanskapt av Mattias Hagberg.

Tunu och Långa Lappflickan

Tunu och Långa Lappflickan

Tunu av Kim Leine. Den korta beskrivningen skulle bli dansk manlig sköterska anländer till Grönland, jobbar hårt under svåra förutsättningar, kargt klimat, mycket sex, sprit, svåra sjukdomar och olycksfall. Ja, det låter inte särskilt uppmuntrande. Den beskriver allehanda fantastiska personligheter och ger en inlevelse om tunga arbetsbördor där sköterskan får göra uppgifter som både räddar liv och skapar livshotande tillstånd. Det är väldigt långt till närmsta sjukhus och dit krävs helikopterfärd men vädret hindrar ofta dessa flygningar. Boken har ett intressant upplägg med synvinklar från olika personer som driver läsningen framåt och fast innehållet kan vara eländigt så väcker den en nyfikenhet på Grönland som land och författarens egna erfarenheter av sjukvård där.

Stallo av Stefan Spjut. Tegelstensformatet, 592 sidor, och genren, spänningsroman, är emot den ur min synvinkel. Det som fick mig att läsa den var miljön som i huvudsak är Norrland, folktro och samiska myter. Visst är det fantastiskt att man i nutid på ett stort förlag kan ge ut en slags deckare som handlar om troll? Jag har svårt för ren fantasy där hela världar är uppbyggda på ett sätt som jag inte kan relatera till vår omvärld. Desto mer fascinerad blir jag när författare lyckas behålla vår verklighet som vi ser den och lägga in otroliga sagoväsen, mystik eller annat som ger obehag men trovärdighet. Stefan Spjut lyckas med det. Andra författare är Marie Hermansson med Mannen under trappan, Johanna Sinisalo med Bara sedan solen sjunkit och John Ajvide Lindqvist med Människohamn. Stallo är en märklig roman fylld av verklighetsnära vardagliga detaljer, människor som har funnits och namnges exempelvis Sven Jerring och John Bauer, myter, smådjur som förvandlas och brott. Ett barn försvinner spårlöst och ett troll filmas av en viltkamera vid platsen för försvinnandet. Bokens huvudperson Susso ger sig av med före detta kille och mamma på en vild jakt genom Sverige för att jaga och jagas av troll, jättar och mer mänskliga brottslingar. Boken växlar i tid och rum och flera barns försvinnande kopplas till handlingen. Det är en galen och lysande idé att bygga en bok på. Efter att ha läst den här kan man fundera på om ekorren i skogen verkligen är en ekorre och vad mer som döljs bland träden. Annars är ett tips att läsa mer om folktro i boken Älvor, troll och talande träd folktro om svensk natur av Ebbe Schön.

Stallo

Stallo

Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken av Jonas Gardell. Här lämnas inte ett enda ord åt slumpen. Nej, det räcker inte med att se filmatiseringen. Gardell har en makalös förmåga att berätta viktiga berättelser med ett vackert och avskalat språk. Oavsett vad man tycker om honom som person så är han mycket läsvärd. Här har han i många år laddat för en historia som ligger honom mycket nära om vänner döende i AIDS under 1980-talet. Gardell är mästare på att bygga upp karaktärer som väcker läsarens empati. Här låter han romanen vara genre samtidigt som han ger ett sanningsanspråk och blandar in fakta om utbredningen av HIV. Jag är övertygad om att den här boken kommer att bli en klassiker både som roman och som informationskälla. Jag ser fram emot de kommande böckerna. Även om ämnet är tungt är böckerna lätta att läsa och ta till sig.

Vilka är dina intressanta lästips?