Sommaråterblick

Det var en märklig sommar av oro och glädje, ljusa nätter och mörka dagar. Himlen kunde inte hålla tätt ens för ett dygn. Regninkontinens. Det blev en vana med kläder som likväl skulle passat vår eller höst. Sommarklänningen hängde orörd i garderoben. Bikinin var aldrig använd och de bleka benen glänste i blåvitt. Semestern var delad i delar och det gjorde inget. Vardagarna var lika värdefulla som de lediga dagarna. Nätterna kylde, smultronen förblev oplockade längs vägkanterna, byfiket besöktes sällan och nattviolerna hann aldrig dofta övermodigt. Det var som en väntan utan förväntan. Där allt som gick bra var bonus. Inställd på det värsta och oron för det sjuka barnet ständigt närvarande. Men ändå i svårmodet ett jubelskri, ett stort leende och en humor i oskuldsfyllda ögon. En ängel och en vishet.

Nattviol

Nattviol

Alla dessa vakande nätter, sömnsönderdelade nätter med tålmodigt stilla sorgset vandrande och lyssnande. Det fanns inga böner kvar, inget hopp om ett vanligt liv. Oron för varje stilla andetag, varje ljud och rörelse som kunde tyda på sjukdom, oro eller smärta. Vemodet tyst och tålmodigt. Inte ens drömmarna var vackra och lugna. Drömmar som inte tålde dagsljusets förnuftiga ord. Vad ville de säga henne? Hennes fantasi var oändligt kreativ i drömmen. Längtansdrömmarna ville inte komma fram. De om vackra saker, ljus, vänliga händer som ledde och bar henne. Leenden.

Tunnbrödsbakning

Tunnbrödsbakning

Hundra mil bort förmådde oron inte följa med. Hon sov sammanhängande och drömlöst på många, många år. Trygg vid sidan av hennes livs följeslagare i dunhöljda mjuksängar. Utvilad för första gången på åratal. Trygg och omsluten i den fortfarande ljusa sommarnatten. Husets ömsinta gammeldoft med högt i tak och en liten stund bortom tiden i bara vara. Med mjöliga händer i bagarstugans värme och nybakt tunnbröd med smältande smör mindes hon eller lärde känna den hon var utan oro.