Livet på landet – Bakom kulisserna

Lantliv, livsstilsbloggar, drömhem, drömliv, den lantliga stilen, ja otaliga är beskrivningarna av det vackra lugna lantlivet. Underbara foton och bloggtexter på barfotamänniskor, lyckliga barn, välskötta trädgårdar och sprättande hönor. En snabb titt här: Jag är lyckligt lottad med en stor trädgård, och ett rött hus med vita knutar placerat i tallskogen. Nu ska du få följa med mig bakom min idylliska lantliga kuliss, ta med din humor och ta min hand.

Tack trastarna för att ni inte åt upp alla aroniabär i år.

Tack trastarna för att ni inte åt upp alla aroniabär i år.

Trädgården
Vår trädgård är en fantastisk lekplats för våra tre stora hundar. Där jagar de näbbmöss och sorkar, gräver långa tunnlar och stora hål. De leker med nedfallna äpplen eller fångar dem direkt på träden. Hundarna tuggar stora grästuvor. Det är ganska irriterande att se alla tre hetsäta av gräsmattan och sedan skita som om de vore kreatur. En stor del av trädgården är vildvuxen och där får de även göra sina behov. Men nöden har ingen lag så även den vanliga gräsmattan bjuder på hundträck. Golfgreen-grönt existerar inte här. Ogräsgrönt, tufsigt och bruna hål är mer vanligt. När gräset är klippt och det vildvuxna är röjt så är det vackert i vår trädgårdskuliss. Själva röjningen med röjsåg är ett stort äventyr. Bland gömda hål riskerar min man att, likt kommandoran i Emil i Lönneberga, falla handlöst ner i varggropen. Fast här är det hundarna som ser ut som vargar som grävt stora hål. Nej, vi går inte barfota i vår idylliska lantliga trädgård. Vi kryssar med grovskorna bland ojämnheter, hundar, kryp, grodor, ruttna äpplen och andra spännande ting.

Vår trädgård försörjer inte oss. Det knotiga gamla äppelträdet ger på sin höjd några maskätna småäpplen, men kan vissa vårar glädja oss med en rik blomning. Päronträdet frös ihjäl redan första vintern. De nyare äppelträden ger några få stackars äpplen som smakar gott. Men det gäller att vara där innan fåglarna och hundarna ätit upp allt. Fåglarna var i år vänliga att inte ta tabberas på alla våra aroniabär. Förra året lämnade de feta trastarna endast kvar 200 gram. I år fick jag faktiskt flera liter, men då fick jag skynda på och ta dem några dagar innan fullmognad. Aroniasaften och sylten är nyttig och god. Tack trastarna för att vi fick njuta av vår enda vackra bärhäck! Ungtrasten blev hispig när den blev tagen på bar gärning bland bären. Han flög både in i staketet och fönstret av bara farten och satt sedan och glodde surt bland de sista bären. Vi är självförsörjande på kirskål, men har ingen större lust att göra sallad eller grön smoothie på den. I vårt lilla växthus står en vissen tomatplanta med ett fåtal gröna små tomater. Det finns ingen med trädgårdsmästarkunskaper här. Vatten och näring är ett hett tips för överlevnad, har jag hört… Jag piffade till verandaräcket med en gul härlig bollkryss-blomma. Nu står den där med sina bruna knoppar och det har liksom inte hänt något positivt med den sedan jag köpte den. Ofattbart att den skulle trivas bättre på hyllan i stadsluften utanför mataffären än här i den rena friska luften.

Skogsidyll, eller?

Skogsidyll, eller?

Stalker, förföljare på landet
Jag verkligen älskar att gå i skogen bland grönt och lugn. Häromdagen slog jag på stort och tog en rejäl långpromenad i den vackra höstdagen. Den gula hunden njöt. I skogsdammen hade hon en badkamrat, en död uppsvälld mullvad och vattnet stod så lågt att hon mirakulöst skulle kunna gå över hela dammen. Jag plockade mitt mellanmål direkt på blåbärs- och lingonbuskarna och solen sken så tröstefullt i skogsgläntorna. Vid det lilla vattenfallet sipprade det idylliskt och hunden försökte rulla sig i något ruttet. Vi letade kantareller i svampfattiga vildsvinsbökade marker, och vår förföljare var ständigt redo att slå till. Så nära att man kunde känna honom på huden och i håret. Landet har envisa stalkers. Obarmhärtiga äckliga idioter som kryper inpå skinnet och bara väntar ut rätt tillfälle att slå till. Du märker inte ens att du är förföljd. Det är som den ofrivilliga liftaren i vandringssägen. Plötsligt är han bara där. Ibland kommer de i gäng och anfaller inte ont anande oskyldiga skogsvandrare. Det luriga är att de kan följa dig ända hem utan att du märker det, tätare än din egen skugga ligger de gömda. I flera timmar kan de vänta och längta efter att suga ditt blod eller bara krypa runt. Små Twilight-vampyrer utan blek skönhet och dragningskraft. Förutom de förföljare jag lyckades skaka av mig redan i skogen, hade jag obehaget att upptäcka ytterligare tre ovälkomna gäster på min kropp. En älgfluga som krälade runt i håret och inte var särskilt villig att ge sig av, en älgfluga innanför tröjan som var lättare att få tag i. Som bonus kände jag ett kryp på vaden många timmar efter min promenad. En liten fästing på jakt efter fina ställen att fästa sig vid. Ytterligare någon dag senare hittade jag en liten ful fästing som bokstavligen talat fäst sig vid mig. Jag funderar på att skaffa mig en luskam, inte till vanliga löss utan till älgflugorna. De är stora, platta och makalösa på att leka-kurragömma. Du hinner inte ens räkna till två så har de hittat det bästa gömställe som finns i ditt hår.

Så nu har du fått en liten rundtur i trädgård och skogsomgivningar. Är du redo för insidan? Titta inte så noga på vår omålade veranda, ta dig snabbt förbi kartonger, listlösa dörrar och kliv in i vårt vackra kök. Se här! Det kan nästan platsa i en heminredningstidning. Allt är vackert jämthundsmatchat i olika gråa nyanser med en slitstark plastmatta som ser ut som ett gammalt brädgolv. Hundarna smälter så bra in att de nästan inte syns. Gruset och hundhåret rullar fint över golvet utan att vara störande. Endast den gula hunden är hopplöst omatchad i färgerna, men om hon håller sig på stenplattorna vid vedspisen passar även hon in. Så sitt ner, ta lite kaffe. Husesynen slutar redan här. Var alla grejor som blev över efter renoveringen är förblir en gåta. Det finns hemliga skräpiga rum, lådor och kassar. Just nu tittar vi bara här och låtsas att allt är klart. Vi sitter mitt i den lantliga stilen på härliga landet, kliar oss i håret och jagar älgflugor och fästingar.

Hjortlusfluga (lipoptena cervi), älglus, älgfluga, lusfluga, ständigt redo.

Hjortlusfluga (lipoptena cervi), älglus, älgfluga, lusfluga, ständigt redo.

Carina Karlsson, All rights reserved

Annonser