Intelligent kompetens

Hur underligt är det inte att mäta intelligens och social kompetens och att dela in oss människor i IQ och EQ, normalbegåvade och utvecklingsstörda? För mig är det inte alls självklart var gränserna går eller om det ens finns några gränser och hinder. I tidningen när jag överblickar de nyfödda barnen så kan ett så kallat normalt barn för mig se annorlunda ut medan jag kanske inte ens reflekterar över det funktionshindrade barnets utseende.

Genom min son har jag lärt känna fantastiska människor. Vakande kämpande föräldrar som lägger allt fokus för att ge sina barn ett bra liv. De strider dagligen för att ge den bästa vården och de bästa möjligheterna trots alla höga hinder i vardagen. När andra kopplar av i TV-soffan eller på stranden dokumenterar, vårdar, stimulerar och roar de sina barn. När kvällen kommer förbereder de en morgondag, och oroar sig för ännu en vakennatt med ett svårt sjukt barn. Föräldrar som på egen hand fått lära sig tolka ett barns signaler och ständigt hålla koll på hälsa och tecken på smärta. De ger avancerad medicinsk omvårdnad med enda utbildningen att de lärt känna sitt barn bäst.

Leende, humoristisk och socialt kompetent

Leende, humoristisk och socialt kompetent

Genom mitt barn har jag också haft glädjen att få lära känna andra barn och ungdomar med funktionshinder. Det är underbart att se kompisen med partyhumöret komma på fest och ropa att allt är roligt. Särskilt mycket gläder det mig att killen har fått ett soligt humör med tanke på att hans mamma är en av de mest negativa och klagofyllda människor jag mött. Social kompetens och glatt humör är inte lika med hög intelligens. Några av de mest artiga, trevliga, snabbtänkta och humoristiska ungdomar jag mött räknas som utvecklingsstörda i olika grader. Andra ungdomar som ska räknas som normalbegåvade kanske bara gruffar lojt åt sina föräldrars vänner om de ens behagar visa sig. Jag har haft upplyftande roliga och intelligenta samtal med de som inte räknas som intelligenta. Och jag har haft märkliga dumma konversationer med sådana som borde veta bättre. Jag har sett humorn glittra i ögon och mungipor hos min son utan verbal kommunikation medan jag funderat över varför andra tycks ha så svårt för att le eller förstå ett skämt.

Det är lätt att vara fördomsfull och svårt att vara öppen. Tänka stackars barn eller ouppfostrade barn om någon som uppför sig annorlunda. Själv har jag också fördomar och dåligt med tålamod. En bra dag tänker jag att alla bär en historia och det är deras historia som utstrålas. Det är den fördomsfulle och den pessimistiske som tar energi från sig själv eller som bara haft otur att inte upptäcka en värld bortom sin egen lilla area. Nästa gång möter vi varandras butterhet med ett leende. Tillsammans är vi smarta, öppna och kompetenta.

Till dig från mig

Till dig från mig

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s